Vi hjälps åt med gräset fast han tar den större delen av det. Jag är gravid igen till saken hör och ber honom just nu om de mest fysiskt påfrestande grejerna.
Innan vi flyttade hit enades vi om att inte bry oss om trädgård alls. Jag insåg inte då att det redan naturligtvis FANNS en trädgård som måste tas om hand. De två första åren gjorde vi ingenting och inte förrän i år när jag har satt mig och plockat ogräs dagligen har jag upptäckt att vi har rätt fina rabatter med iris, daglilja och pioner som innan var täckta av ogräs.
Dammen har jag redan släppt, det inser jag att är en önskedröm. Jag vill inte tvinga på honom nånting heller, jag tycker dock att vi borde kunna hjälpas åt med det som redan finns.
Alla planeringsideer om trädgård låter jättebra, men problemet är ju att det måste ju också göras för att det ska bli så. Jag kan tänka mig att om vi bara planerade och anlade trädgården tillsammans så kunde jag sköta den efter det - så länge som jag får den så enkel att jag klarar av den på egen hand.
Men detta är egentligen ingen konflikt hos oss, vi har diskuterat ämnet bara och han var också nyfiken på vilka svar jag skulle få.
När det gäller isolering och diskmaskinen så sköter ingen av oss det eftersom ingen av oss kan, men skulle problemet uppstå skulle vi nog sitta där och traggla båda två.
Vi gör det mesta tillsammans, så därför var det så tråkigt att han tyckte att detta var enbart mitt. Rensa ogräs ensam är tråkigt, rensa ogräs tillsammans är roligt.