Jag tror inte att Amaira kan anklagas för att inte släppa in naturen i sin trädgård!
Själv odlar jag mest för "småvilt", d v s sådant där som surrar och fladdrar. I stenpartiet och rabatterna är det full fart runt backtimjan, fjädernejlikor, fingerborgsblommor, isop, stäppsalvia och japansk vädd. I ängen uppskattas kråkvicker, prästkragar, färgkulla, vallmo, blåklockor, blåeld och cikoria både av mig och "krypen". Till och med små tappra rosenmalvor är på gång efter angreppen av kattostmätarlarver. Naturligtvis har jag satt upp flera holkar åt mesarna och flugsnappare och även sparat en del rönnar och körsbärsträd åt fåglarna när jag har röjt sly. En ganska ny liten minidamm kan nog uppskattas av lite av varje - härom dagen simmade en groda i den. För ett par år sedan, när en gammal döende lönn sågades ner, lyckades jag övertala min hyresvärd att spara den grova stammen. Den kördes upp till kanten av hagen framför min uteplats och uppskattas säkert mycket av skalbaggslarver och annat smått som inte har så lätt för att hitta ett hem numera. Större vilt hade gärna varit välkommet också, men lär inte komma fram särskilt ofta eftersom hyresvärdens hund springer lös i området varje dag. En igelkott har dock visat sig vara en riktig tuffing som tappert fräser när hunden kommer och skäller ut den.
Olle