Vad jobbigt för dem...det är även för mig en av de största orosmomenten..."Tänk om det börjar brinna"
...och jag kan ju svara JA på frågan som ställs i rubriken...efter tågolyckan har jag omvärderat en del...även om mina barn ALLTID fått komma först...
Har suttit och vakat denna veckan hos min mormor som gick bort i förrgår...innan dess har jag inte tagit mig tid att åka och hälsa på på flera år...vilket jag ångrar bittert nu...
Inte så att jag har dåligt samvete för hennes skull för hon har liksom varit "borta" i många år...utan det är mest för min egen skull...det gav mig så mycket att bara sitta där och hålla hennes hand och torka hennes panna...och nu är det slut... och försent..
Carpe diem!!