CITAT (Tesa @ 13-07-2005, 22:11)
Du får gärna skämta för min del...döden är en naturlig del av livet när man är gammal...
Vi satt i rummet intill efteråt och fikade och pratade...och skrattade...och mormor var en del av gemenskapen...trots att hon gått vidare...
Hon lever i vårt minne och våra hjärtan...

Jag vet inte om jag ska avundas dig som har/har haft äldre släktingar som du nu kan minnas och sörja, eller om jag ska va´gla´att jag slipper eländet med sorger och allt. Man är orolig nog för barnen, och inte fick yngste sonen det lättare heller efter att din son råkat ut för sin olycka med tåget. Man vakar som en hök efter barnen och dom tycker att man är mossig och dum i huvet, jag är juh bara rädd att det ska hända dom nåt hemskt.