CITAT (HippieSpellan @ 19-07-2005, 06:56)
hm...Att vara brottsling betyder att man gör något olagligt. Sen spelar det nästan ingen roll
varför man gör det... som mammas änkesambo(?de bodde ihop när hon dog) körde rattfull, 1,2 promille, dagen innan julafton.
I tingsrätten skyller han på att han var ledsen för att han visste att det var mammas sista jul(cancer) så därför kommer han nog få tillbaka körkortet. I "normala" fall skulle han inte få det.
Han är alkis och då var han "stabil" när han körde iväg, så det är inte första eller lindrigaste han kört onykter...
Samtidigt så blir en kille som kör lätt onykter för att rädda en tjejs liv åklagad.
Inte så lätt alla gånger, men att skylla sin uppväxt på varför man skadar någon annan, det är lite för lätt, även om man har problemen därifrån. Jag förstår när man automatiskt reagerar med fysiskt våld, eller psykiskt våld men det är en sådan sak man får arbeta med...
Om det var lätt att leva skulle det inte vara så intressant
Så sensmoralen ;D Håller med föregående talare att man får ta ansvar över sina handlingar, vilket omständigheterna än är.
Men sen beror det på hur långt lagen tycker man ska ta ansvar.
Eh rattfylla är väl ändå lite skillnad....
Att köra rattfull är inget man lär sig som barn och det är i mina ögon bra mycket värre för fast att personen vet att man riskerar många människors liv så sätter man sig bakom ratten och kör.
I det första fallet så ska han inte ha någon strafflindring tycker jag personligen.
I det andra fallet så ska man givetvis också stå för det man har gjort men om det var absolut sista utvägen när det gäller att rädda liv, man har ringt polisen så får man automatiskt lägre straff. En sådan dom föll senast nu i veckan.
Med ditt resonemang så skulle jag alltså typ börja slå någon som jag inte ens känner för att någon anhörig dör? Riktigt så galen är jag inte...
Om jag nu hade skyllt på min uppväxt så hade jag fortfarande varit en problemmänniska. Jag har inte fått någon "hjälp" fast jag har försökt flera ggr själv att ta kontakt. Jag har dock arbetat med det på mitt eget sätt och vändpunkten kom när en ganska så känd och oväntad person förklarade mitt värde för mig. Tack vare vänner och min farmor och farfar som visste hur de skulle lugna mig så är jag den jag är idag. Och jag tycker om mig själv fast att jag har den här sidan i mig. Och att folk älskar mig fast jag är som jag är gör ju att jag jobbar ännu mer på att bli en bättre människa.
Det jag vill förklara är vad jag lärde mig genom denna uppväxt och vilka spår den satte. Jag personligen har haft mycket nytta av detta och den hjälper mig när jag förklarar för hundägare varför man inte kan uppfostra hundar genom att vara hård och tuff/fysisk. Jag har fått fysiska skador som jag får dras med i resten av mitt liv men jag gråter inte för det.
Men att skriva att om livet hade varit lätt och leva så hade det inte varit intressant är ett ganska så taskigt uttalande när jag faktiskt är en av de som "klarade" mig hyffsat bra ur detta. De flesta blir totalt kriminella eller så är dom döda idag.
Givetvis så tillhör du väl dessa vuxna som genast ingriper om du ser en förälder behandla sitt barn orättvist eller hur? För det är förvånansvärt många vuxna som står vid sidan om och tycker en massa på ett forum men att faktiskt ingripa i en situation är det inte många som gör. Det räknas väl som medhjälp när man inte förhindrar brott....
stevie, ett livsöde
18-07-2005, 02:02
