CITAT (pejori @ 19-07-2005, 10:01)
håller med om att man inte kan skylla på en taskig barndom, när man begår brott.
det är ingen ursäkt för att bli kriminell, men det är en FÖRKLARING till varför.
Tinha.
tack för att du ville berätta om ditt liv här på odla.
jag kan inte se vad du menar med att du är en brottsling bara.
om det är att du försvarat din intigritet med att slå, så anser inte jag att du är brottsling.
alla blir vi förbannade nån gång. det har du också rätt till, men inte att slå.
jag tycker att du har kommit långt i ditt arbete med att få ordning på din impulskontroll. det är något man jobbar med hela tiden, varje dag.
det finns alltid situationer som gör att man blir arg.
att du inte får hjälp, beror nog på att du verkar klara det så bra själv och att du har insikt i ditt problem.
jag tycker att du ska vara stolt för vad du åstakommit med ditt liv.
sedan att välja att leva med personer som hela tiden kränker en som person och kränker ens känslor är svårt.
det finns ingen anledning att låta pojkvänner trigga dej till att ta till våld.
gör han det, så hota med brytning om han inte lägger av.
vill du ändå ha hjälp så kan man få det på vuxenpsyk. ipå vårdcentralen där man bor.
KRAM PÅ DEJ
Tja man skulle ju ta ansvar för sina handlingar och ett sätt är att dela med sig så att andra kanske inte behöver gå in på samma väg. Sen så finns det säkert fler här på Odla som har råkat ut för liknande och de kanske kan få tröst av att veta att det finns fler.
Varför jag ser mig själv som en brottsling? Jag slåss när jag blivit provocerad tillräckligt länge. Det får man inte oavsett om det är en örfil eller snyting så alltså har jag begått brott.
Ja det var det jag ville få fram att det är en förklaring till varför man gör som man gör och när man förstår problemet då kan man börja åtgärda det.
Man kan aldrig skylla allt på sin uppväxt men visst kan den vara en av anledningarna till varför man gör som man gör men man kan inte ändra det som har skett men man kan dock fortfarande bestämma hur framtiden ska bli. Och det är upp till var och en att ta hand om sin framtid. Men är du ung så ser du inte det. Det kommer när man blir äldre och får ett annat tänkande.
När jag läser vad du har skrivit om Stevies omgivings ursäkter så är jag glad att min farmor hela tiden stod bakom och sa man får inte slåss!!
Så som dom gjorde var ju helt uppåt väggarna, det är ju att göra någon en björntjänst.
Som sagt min pojkvän lyssnade på mig till slut när han själv också fick hjälp och allt är jättebra idag. Så det finns hopp och man får aldrig ge upp.
Ger bamsekramar tillbaks!! Jag älskar att kramas
stevie, ett livsöde
18-07-2005, 02:02
