Nåt man måste komma ihåg är att bakom scenerna i japanska trädgårdar ligger fantiskt en massa matematik

Jag läste ett utkast ur "illustrations" som är en gammal japansk skrift (översatt) och för varje scen fanns det en massa vinklar, beräkningar så att stenarna hamnade på korrekt avstånd i förhållade till betraktaren osv. Och det är just stenar som man lägger tyngdpunkten på.... buskar och vatten och annat kommer på andra plats.
Ni har kanske hört talas om gyllene snittet... det finns flera dylika "beräkningar" som ger en liten hint om hur saker skall förhålla sig till varandra för att ögat skall uppfatta det som proportionsenligt. Exempelvis är våra kära kreditkort skapta enligt en liknande "formel"... ej för avlångt, ej för fyrkantigt.
Och på biografen kom man för längesen 1930-talet?!? (när cinemascope blev populärt) underfund med att widescreen är ett för ögat naturligt sätt att se på nånting... detta visste japanerna för länge sedan och skapade således sina trädgårdar i "widescreen" för att den första anblicken skulle bli så angenäm som möjligt och ögat (hjärnan) inte skulle haka upp sig på nåt...
Ett tips när ni är ute och går i skogen... kolla hur stenarna ligger, och hur växterna växer runtomkring dem, samt om det finns ett vattendrag, hur bäcken eller forsen rinner. Japanerna hämtade det mesta av sin inspiration (om man bortser från att trädgårdskonsten härstammar från korea och kina) från just hur naturen ser ut. Så denna kunskapen är helt gratis, problemet är att bli lika bra som moder natur på att anlägga landskap

/Henrik