Har man väl börjat hata dom klarar man inte av att se dom gå i blom! Blotta tanken av att ett enda frö skulle förirra sig till en plats där dom ännu inte finns ger mig kalla kårar.
Tanten som bodde i mitt hus hade den som prydnadsväxt tillsammans med vallört och kirskål. Det finns inte någon del av tomten som är garanterat knölklockefri. Ett problem när man t.ex. ska byta jord. Dessvärre delade jag en gång med mig av min fina lerjord till min mor, och trots att vi silade den noga, har hon nu knölklocka i hela rabatten.
Så, jag hoppas du inte kommer att ångra dig!