Hur skulle ni ha agerat?, betraktelse. Alternativ

[liv]

I söndags var jag på en HM affär. En dam stod vid en barnkärra . I den satt ett barn ca 1 år . Barnet grät hjärtskärande. Damen som jag förmodar inte var barnets mor stod som en staty bakom vagnen . Jag ställde mig och tittade på , men hon reagerade inte . Barnet skrek nu hysteriskt,
såg alldeles skräckslagen ut ,,,ensam i en värld utan ett känd ansikte . Jag blev så olycklig , fick stålsätta mig för att inte ta upp barnet och trösta det .
Men så gör man ju inte , Inte förmådde jag att tilltala damen att hon kanske borde bekräfta barnet . Hon hade tydligen inte förmåga att känna empati eller se barnets behov.
Jag cirkulerade runt där lite , men valde till slut att lämna affären, hörande barnets ångest i öronen.
Det har gått 3 dagar , men jag kan inte få denna händelse ifrån mig .

Vad är att bry sig om , se det som är fel , hjälpa .
Men så kommer den andra sidan .
Man skall inte lägga sig i . Det har du inte med att göra . Var och en sköter sitt .
Men barnen då . Hur skall det gå för barn som inte bekräftas.
Vad tycker ni. Hur skulle ni göra??????

[Ti bee]

Också stolt mor till en liten i den åldern och har svårt för moraliseranden om "dåliga föräldrar" jag också! Du vet ingenting om dem, så då kan du ju heller inte tillföra så mkt, så att säga.
Kanske var det visst en liten maktkamp som utspelade sig, där liten prompt ville ha det på sitt sätt...det vet vi ju inte.
Nu har jag väl tur kanske, för jag tror inte att min lille (eller min store) någonsin gråtit så länge (åtminstone innan 3 års åldern...), och visst måste det ha varit hjärtskärande att lyssna på, säkert ännu mer så för föräldern/barnvakten. Oavsett pokerface.
Själv så tar jag upp mina barn när de gråter, tröstar på alla upptänkliga vis, avleder och älskar... men nog har vi våra duster vi också..och då vore det alltför enkelt för någon utomstående att moralisera och tycka en massa, utan att veta ett smack om vad som sker/tt.
Nä, försök lita på att föräldrarna vill sitt barn väl istället!
Eller försök avleda den lille/a med lite gull och sång eller ngt, men bli inte förvånad om det bara får honom eller henne att gråta ännu mer - det finns sådana faser de små ska igenom också.