CITAT (Caprice @ 27-07-2005, 18:13)
Jag skulle vilja stå bakom den toaspegeln och titta...

Jo du, det fanns korta varanten också. På den tiden jag var anställd och man pratade med struliga kunder i telefon, ofta var orsaken till irritationen inte ens mitt fel. Det händer ibland att folk ringer och gapar så att inte bara luren blir glöödhet, sladden börjar också bli röd.
Ett par av säljarna var inne och det var bara personal på kontoret. Alltså körde jag med vanliga taktiken, oerhört vänlig. Ju argare kunden blev desto vänligare blev jag. Till slut lugnar kunden ner sig ohc man får fixa till det som var fel.
När jag lagt på luren så är jag så arg själv så jag kunde spricka. Hann därför inte ut på toaletten. Räckte tunga och gjorde fula miner åt telefonen, svor lite och sedan så var det bra. Satte mig vid fikabordet och fikade med jobbarkompisarna då var alltsom vanligt.
Fast sedan fick jag smeknamnet sheakspeare. FÖr som jobbarkompisarna sa: Du var blåröd i ansiktet av ilska, nästan hjärtinfarktsvarning, Stadig på rösten och hur vänlig som helst och inte ett tonfall visade hur arg du egentligen var. Dramatenpretation enligt dom.
Fast andra skulle kalla det konflikträdsla, vad vet jag.
KOmiskt var det at se enligt andra i alla fall och ett gott skratt kan man bjuda på.