Som trädgårdsmänniska så leker jag Gud bland blommor och blad.
Du är ett ogräs- du skall dö! Du ser vacker ut - du får leva!
Jag har sett en skata jaga, fånga och hacka ihjäl en koltrast.
Mina rödhakar bevakar jag från skator och katter som om de vore gjorda av rött guld...
Till slut handlar det om att leva och låta leva och äta eller ätas, men som jag redan tagit på mig rollen som Gud i rabatten är det väl upp till mitt samvete....
Jag KÄNNER verkligen att jag tar någons liv och rättighet till liv både när jag smäller en fluga eller rycker ett ogräs, men likafullt gör jag det. (Ibland inte.) Samvetslös?
Jag vet inte om skator har samvete, förmodligen är det något vi människor hittat på för att ursäkta att vi leker Gud....
Obs. Det går bra att byta ordet Gud mot Naturen, Kosmos, Allah, eller vad man vill...