CITAT (Hannele @ 30-07-2005, 16:56)
CITAT (LadyG @ 30-07-2005, 15:18)
Jag skulle verkligen vilja veta vad du grundar det utalandet på. Jag kan inte tala för alla Sveriges kommuner, bara för Solna. Enligt Solna stads årsredovisning för 2004 kostade nämndernas verksamheter 3 miljarder.
Det är nog lite lugnare i lugna kommuner. När staten överlämnare skolan till kommunerna, så självklart blir skola den största kostnaden.
Socialnämnden som ansvara för tvångsomhändertagande av barn och ungdomar, drar på stora kostnader i en del kommuner, "värstingar" som inte är straffmyndiga och inte kan vistas hemma. Värstingarna kostar mer än åldringarna (i vissa fall kan kostnaderna för tvångsomhändertaget vara tusentals kr/dygn).
Och i dessa dyra hem finns ingen terapi, bara förvaring.
Lite sent att sätta in terapi, när de sitter i fängelse.
Fortfarande ingen källhänvisning, eller ens någon referens till vilka kommuner du talar om skulle vara. På dig låter det som att socialtjänsten omhändertar barn i parti och minut, den faktiska siffran är knappt 2 000 omhändertagna barn förra året (http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=658593 ) och det är för visso 2 000 för många.
Psykvården har fått bära tunga besparingar de senaste åren. De kroppsligt sjuka betraktas alltid som samhällets ansvar. När det kommer till psykiskt sjuka saknas sådan övertygelse. Antalet slutenvårdsplatser i barn- och ungdomspsykatrin minskar samtidigt som tvångsomhändertagandet ökar. Psykiskt sjuka kan verka "lätta" att spara på. De protesterar sällan med samma höga röster som andra grupper i samhället. Konsekvenserna av en nedbruten psykvård blir naturligtvis förödande: människor far illa. Den insikten ryms tyvärr sällan i politikernas kortsiktiga budgetarbete.
Det är grymt att påstå att det är för sent att erbjuda terapi när de väl sitter i fängelse. Vad ska vi göra då? Avliva dem? Man kan väl inte bara avfärda
människor på det viset? Det är aldrig försent att erbjuda en medmänniska hjälp, eller?
Var är empatin?
29-07-2005, 11:51
