Jag tror nog säkert att vi alla hyser känslor för de stackars apatiska flyktingbarnen, den 14-åriga tjejen och alla andra som far illa i Sverigge och runt om i världen.
Personligen kan jag inte känna att jag till fullo förstår vad de går igenom och deras känslor. Det vore att förringa deras smärta för jag har personligen inte genomlidit vad de har gått igenom även om jag har mina egna privata helveten. Däremot försöker jag föreställa mig hur det skulle vara och känslan är hemsk.
Har däremot väldigt svårt att förstå resonemanget av "tur". Tycker det bäddar för en diskussion in absurdum. Upplever att det blir en fråga av klassificering av "de som lider mest och får minst hjälp" och någons smärta kommer ju då att förringas genom att den "hamnar längst ner på listan".
|