Instämmer
helt med Oldwolfie!!!
Dessutom, det ena utesluter inte det andra!
"Det lilla" blir inte oviktigt, för att "det stora" är så mycket större.
"Det lilla" kan vi greppa, och ha översyn, "det stora" är helt enkelt "för stort". Att ta in det i hela sin vidd kan tynga vem som helst till marken för gott!!!
Vi är ändå inte mer än människor!!
Om jag kunde "rädda världen" skulle jag sätta igång omedelbart!
Jag har till och med försökt några gånger - med mycket dåligt resultat

.
Numera inser jag, att det "bara" är i "det lilla" som jag kan åstadkomma något, och att det är DÄR som själva "storheten" finns.
Jag kallar det inte "puttinuttighet", utan "jordnära jordkontakt" och "konkret närvaro". Det är de bästa ord jag kan finna för "aktiv öppenhet inför Livet här och nu".
Vilket är den största lycka jag vet. Det
innesluter en dynamisk inre känslovärld och gör mig själv harmonisk. (vilket även gör att jag då har mera kraft att kämpa för en bättre värld på de vis som jag själv kan bidra, oavsett vad det är)
Du ska få några dikter av mig:
"
Världen kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Blott en sak kan du göra
en annan människa väl.
Men redan detta är så mycket
att själva stjärnorna ler
En svältande människa mindre
betyder en broder mer."
(minns inte författarens namn nu på rak arm)
Med "svältande" menas inte en människa i tredje världen på femhundra mils avstånd, utan kanske din granne (eller en forummedlem) som skulle "mättas känslomässigt" av ett leende!
Då skulle själva stjärnorna le, eller hur
Eller vad sägs om Anonyma Alkoholisters ytterst kloka små rader:
"
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."
Sist av allt min egen lilla dikt, som kanske skildrar just det här dilemmat. För vi som "bryr oss om det lilla" kanske också har tankar omkring det stora. Det är så lätt att "göra" andra människor "dumma" för att vi/de lever sitt eget liv på det enda sätt vi/de kan.
"
Det finns en Sorg över Livet
- så är det –
en sorg inom mig
över all den samlade smärta
i Världen.
Min hjälplöshet inför
Verkligheten
är enorm
och ingenting kan jag göra
åt Livets Villkor.
Eller …
Finns det något
som står i min makt?
- det svåraste av allt –
har jag Rätten
att vara Lycklig
i denna värld
som lider?
Och därmed minska
Världens Samlade
Smärta…
Min tid (av smärta) har varit
- och kommer åter –
jag böjer mig
inför det.
och Reser Mig
i Lyckan
av Här och Nu."