Så många svåra frågor här. Tror inte på något universalt råd, eller någon "handlingsmanual" - men givetvis tror jag ändå på "goda råd" och idéer att tänka vidare, utifrån
sig själv.
Människor är så olika

all likhet till trots, och vice versa.
Nä, vilket "svammel" det blev av det här då

(från
min sida alltså) Är alldeles för osäker på om det ens finns något som skulle vara "rätt".
Mitt eget "recept" däremot, livsviktigt för mig, är detta:
"Ärlighet och kommunikation, öppna händer och den djupaste vänskap."
Utan detta - ömsesidigt - kan jag inte leva i en relation!
Det innesluter också en sorts "fördragsamhet" (både med mig själv och min partner) att vi är mänskliga och misslyckas ibland och gör fel ibland.
Och det innesluter
definitivt "självständighet", att inte vara beroende av
partnerns förmåga att göra rätt.
Äh, jag ger upp "förklaringar" ...
Jag vet definitivt vad jag menar, men finner inte bra ord för det.