Att inte behöva "försvara sig"! De flesta konflikter (som
jag upplevt i alla fall) beror på en känsla av att behöva gå i
försvar.
Ett sätt att säga det på, är Dr Phils "Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig?"
Ett annat sätt är att försöka
lyssna! Man (läs jag) blir så lätt förblindad av vad JAG vill säga, att JAG måste bli förstådd, att jag tappar bort att försöka förstå den andre. Jag kan liksom inte släppa "min egen vinkel". Det bäddar för missförstånd, men det är mycket svårt att "lyssna" reservationslöst.
Det kan jag själv enbart när jag känner mig TRYGG, och vet att min partner
aldrig i livet skulle göra mig illa, eller försöka skada mig på något vis.
Jag behöver också ha modet att möta
livet som det är. För
livet gör en illa ibland...
Därför behövs "självständigheten", jag VET att jag klarar av att stå på egna ben om det skulle behövas. Och när jag VET det, så törs jag också vara BEROENDE, fast på ett
annat vis.
Min man är VIKTIG för mig, MYCKET viktig!!!
Det krävs ju mod för att tillåta både en själv och ens partner att vara
viktiga, i lika doser!
Det krävs till och med mod för att älska...