Det var många som skrivit under det senaste dygnet, kul ! Att vara trygg sätter jag nog högst. Att ha gemensamma planer, projekt som är verkliga tillsammans. Visst tänker jag åka MC genom Europa med gubben när jag är pensionär och barnen vuxna men jag vill också ha projekt som lever här och nu, växthusbygge som exempel. Tomtplanering, och givetvis barnen.
Mitt i allt det här tid att känna in vad vi behöver, ömhet och närhet och kanske framför allt en fortsatt nyfikenhet på vad min mans liv är idag, vad arbetet är vad lusten är, på samma sätt som då för tio år sedan... Jag gör vad jag förmår och han gör vad han förmår. En dag räcker jag lägre nästa är det han och med tryggheten att vi gör vårt bästa, var och en så blir det få (inga) bråk om disk, tvätt... Jo, det kittlar i magen, det sprids en värme i kroppen av att se honom och jo, jag tycker han är världens bästa och vckraste. Men jag tar inte känslan för given, jag gläds åt varje dag den är kvar. Jag och han glädj åt vad vi har, långtar och kämpar för det vi kan nå och drömmer om det ouppnåliga ibland men grämer oss inte för vad vi har.
Så håller jag mig lycklig och jag upplever att det gäller Honom också.
|