Ibalnd har man väggen ett par meter framför sig och man vet att passa sig men så dyker något plötsligt upp och väggen sitter i ansiktet. Blev hotad på jobbet och allt bara rasade. Satt hela april och stirrade rakt ut men visst var det vackert i blåsippebacken. I maj återkom vissa krafter om än bara tillräckliga för att orka med hemmalivet. I juni klarade jag att åka kommunalt igen och bege mig till jobbet om än i mindre utsträckning, nu i augusti är jag pigg igen om än att beroendet till datorn blivit värre under tiden. Nu börjar skolan om 2 veckor och barnen och jag återgår till våra vardagliga liv. Jag längtar faktiskt... Nu ska jag lägga min kraft och energi på att själv må bra, därefter familjen och därefter jobbet.
|