En begravning.., i all enkelhet.. Alternativ

[Tesa]

Idag har vi begravt min mormor som gick bort för en månad sen....
Min mormor var en dam med skinn på näsan och brydde sig inte mycket om vad andra tyckte eller hur saker och ting "ska göras" så vi förökte att ge henne en begravning i hennes anda...
Alla vi som var närmast anhöriga tog farväl vid hennes dödsbädd så vi hade ingen "begravning" i kyrkan före kremeringen eftersom hon dessutom var totalt oreligiös.....
Idag samlades vi alla hemma hos min mamma och tände ljus och la blommor på ett bord där urnan med hennes aska och ett fotografi på mormor stod...vi spelade musik som hon tyckte om och pratade med varandra om henne...minnen, anekdoter...skratt och gråt...
Ett bildspel visades på TVn med bilder och kommentarer ur hennes liv..
Sen åkte vi till kyrkogården där vi skickade runt urnan vid graven så att alla tog ett personligt farväl innan mamma sänkte ned henne i jorden och vi lade ner blommor...enkla buketter som vi gjort själva...precis i hennes anda...
Sedan åkte vi hem igen och åt och drack kaffe och fortsatte att bara umgås...även om mormor var mer närvarande än vanligt så var det "som vanligt"...
Min mormor avskydde "svarta begravningar" och jag hoppas och tror att vi gett henne det ljusa avsked hon själv skulle ha önskat...

[Fialotta]

Mamma var på begravningsbyrån ett par dar senare och då kom de fram till att man inte behövde göra som alla andra utan att det som var viktigast var hur vi ville ha det och inte minst mormor..begravningsentreprenören var väldigt öppen och förstående trots att han aldrig varit med om nåt sånt i denna församlingen...Typiskt mormor  :wub:

Din mormor är nog inte den enda.

Jag känner till en dam som planerade sin begravning själv. Hon hade älskat att måla porslin, korgar och annat.

Hon hade valt begravningsentreprenör själv och planerat allt i minsta detalj. Barnen med familjer blev inbjudna till begravningsbyrån en kväll för att säga farväl. När de kom dit stod alla hennes målarattiraljer där och kistan. Hon hade önskning om att inte har ett bårtäcke utan hon ville att alla hennes anhöriga skulle måla något på kistan, en bild eller en vers eller något annat. Ingen skulle göra det åt gruppen utan alla skulle göra något eget. Till och med minsta barnbarnet som bara var strax undet ett år fick sätta en liten färgklutt på kistan.

Den begravningen och den kistan var nog inte lik något annat. Fast tanken rörde många under begravningsakten.

Hela kistan var full av bilder, verser eller bara ett enkelt "hej då".

Va fint det lät....jobbar med begravningar indirekt och ingen begravning är lik den andra...på en del är släkten så osams så ingen vill sitta bredvid den o den...prästen står alldeles rådvill ibland...sen är det såna som bestämt vad sonm skall ätas o drickas efteråt...då kan det bli allt från sill o nubbe till champange eller bara kaffe o kaka.........rena fester ibland t.o.m...men det har den avlidne bestämt och det ska uppfyllas