Huff ja, det var bladmögel överallt, som väntat...nåja, det är ju inget man kan påverka om man inte vill använda gifter, typ.
Här är några Gullauge jag tog upp idag :

En mycket god, rätt fast potatis. Trots sin fasthet hade den ett spår av mjölighet, en del kanske skulle säga att potatisen är aningen torr, men jag tycker den var jättebra. Går nog finfint ihop med viltkött och mastiga såser som den kan ligga och plaska i

Gullauge är vanlig på Island, och i norska fjällbygder. Odlas även i Sverige, men jag har inte sett den säljas här. Svenska alternativa namn är Jämtlandspotatis, Rödöga, och Gullöga. I Finland går den under namnet Silmäterä verkar det som.
Övriga noteringar, såhär mitt i eländet :
Värst infekterade : Peik (norsk), Pimpernell (norsk), Amandine(fransk), Blå Kongo(okänd), Rutt?(norsk), Cultra?(irländsk), King Edward(brittisk), Hamlet(dansk), Laila(norsk).
Aningen mindre infekterade (men ändå så att blasten måste av pronto):
Gullauge(nordisk/norsk), Blå Dalsland(svensk), Röd Islenskar(isländsk/nordisk/svensk-från Alströmer), Beate(norsk), Kerrs Pink(irland, tror jag)
Allra minst infekterad (men jag slog av ändå):
Lemin Punanen, "Lemis Röda", en finsk potatis.
Gissar att placeringen i potatislandet kan ha nåt med det hela att göra, tror exempelvis att Lemin Punanen tjänade på att stå ytterst i en rad. Dessutom sattes några av de äldre sorterna lite senare, vilket innebar att de var starkare och grönare när bladmöglet slog till.
Jag har en del andra potatisar också, men de har jag antingen ätit upp, eller har i speciell åker för att spara som utsäde. Återkommer med mer bilder och svammel tror jag

Som synes har jag inte så många svenska sorter...dels därför att jag provat dem tidigare, dels därför att de känns tråkigare...svensk och dansk potatisförädling känns väldigt inriktad på storskalig odling, norska verkar mer anpassade till bohuslänska förhållanden. Men, kanske är det inbillning.