Om trädgården är full? Louise bl.a, HJÄLP Alternativ

[Åsa]

Jag planterar årligen ett gäng rosor trots att trädgården är full för länge sen....skriver Louise i Göteborg....men hur gör man DÅ?????
Jag har 18 eller 19 rosor redan, men det är först NU som jag liksom fått upp ögonen för dem..så nu har jag väl en sisådär 15 stycken på min önskelista, bara härdiga , långblommande sorter ...men var ska jag sätta dom!!!!!!!!!! Drömmer om en gång kantad med rosor i rosa ,vitt och gult, med höga perenner "insprängda här och där. Jag har ju ingen plats kvar..joo, en gräsplätt på 25-30 kvm blev kvar sen jag grävt dammen i sommar, men den vill min älskling ha kvar till badminton, boccia, och fotbollslir med de eventuella barnbarnen.....Vad göra??

[Cilla]

Javisst talar plantorna till en i affären liksom i trädgården. De man lärt känna längst verkar också tala mest, men också nya främlingar kan skrika "hjälp mig härifrån!" i butiken... En och annan mycket knotig och ledsen planta kommer till mig på det sättet. Med lite omvårdnad brukar just de här plantorna bli extra fina. :-)

I min trädgård dödas inte många växter med flit. Det är därför jag kan bli glad ibland när någonting dör av sig själv och jag får plats med något nytt. Gallra är jag dålig på även om jag blivit aningen bättre på senare år. Gallring hos mig resulterar i ett otal nya plantor som jag sedan ger bort. Växter som jag beskär och som enkelt ger sticklingar likaså.

"Uj vad besvärligt att känna så där för vareviga växt", brukar en och annan säga till mig. Men jag skulle ha mycket besvärligare att syssla med trädgård om jag inte hade en känsla av att varje växt ville leva! Det är ju just det som gör det så kul!

Även mitt beskärningsarbete påverkas av en känsla av gemenskap med träden. Jag är sedan barnsben vetenskapligt intresserad av trädens anatomi och läser regelbundet de studier och den forskning som görs om detta. Men engagemanget kommer från att jag tycker träden är fantastiska varelser och att de, var och en, har något att säga mig. De individuella träd som jag genast känner för (och det är många) som jag ska beskära är mycket lättare att arbeta i, än de som tyst och fientligt står och knotar och inte verkar bry sig alls...

Cilla