Kanske är jag/vi annorlunda men vi har inte gråtit över något barn när de flyttat hemifrån.
Har alltid sett det som ett naturligt steg i vuxenlivet och sedan så har våra barn inte flyttat så långt heller.
Äldste bor visserligen sedan 14 år nere i Boråstrakten (ca 160 mil) men inte heller han och familjen känns som långt borta... vi pratas vid väldigt ofta i telefon och också via webbkamera.
Neta.... vänta bara tills du får barnbarn... då går glassen åt
våra småttingar vet var den finns och de vet också var man ska trampa så frysdörren öppnas
... smarta tjejer (1,5 & 2,5 år)
Att det gör så ont att klippa navelsträngen
28-08-2005, 19:58
