Grovstädar huset så det står härliga till. Röjer garderober och sånt - samtidigt som jag planterar nyinköpta rosor och ... ja sådär "allt-på-en-gång"-ryck som jag får.
Sedan blir
allt kvar, halvfärdigt ...

- nä, jag börjar lära mig, om ett par veckor eller så, så är det klart - eller instoppat allt i garderoberna igen

.
Hur som helst, längst in i en av de "yttre garderoberna" (svårt förklara när man bor i ett sånt här gammalt hus) fann jag mina gamla
tupp-tofflor!!
En av perioderna när vi födde upp höns (i mycket litet skala för eget bruk), och åt upp tuppkyckliganra när de blev klara för grytan, flådde jag tupparna och tog hand om skinnen.
Så vackra skinnn får ju inte förfaras!
Kan garva skinn med naturliga metoder; bark, ägg, mjöl och lite såntdär.
Att bereda tuppskinn är inte det lättaste, särskilt som min dåvarande man totalvägrade att jag tuggade på skinnen för att få bort fettet (som indiankvinorna gör med sjöfågelskinn)
Själva skinnet är så tunt, och fjärdrarna lossnar lätt om man tar bort för mycket. Och fettet måste ju bort!
Jaja, han var lite kinkig med detaljerna, min före detta, men det gick ju bra ändå.
Sedan gick jag en kurs i näverslöjd, i en stenlokal där värmen inte funkade, och det var iskallt. Så då sydde jag ett par tofflor av två av tupparna!
Det här är snart femton år sedan tror jag.
Så de är lite tilltufsade och tillplattade, efter ett antal år djupast i garderoben

. Trodde jag hade kastat dem!

Båda tupparna hade namn, förstås. Som fick hänga med även i tofflorna... Men nu minns jag inte längre vad de hette.