Det här med bönder som grannar...
Jag har den stora lyckan att bo granne med en riktig gammaldags bonde.
En av den sorten som sätter all sin heder i att vara en bra bonde. Han är gammal men lyckligtvis finns det ett barnbarn som nu har gått lantbruksskola och som tar över. Med nya idéer, förstås, - mjölkkorna har redan bytts ut till köttkreatur och en ny stor ladugård står på gården.
Flugor??? Visst - till förbannelse. Jag räknar tre på datorn och tangentbordet just nu och en killar mig i nacken. So what? Du lär dig att inte lämna ointäckt mat framme och du lär dig att leva med flugskit på fönstren.
Lukt??? Visst! Jag noterar inte den längre men mina storstadsvänner ojar och vojar sig. Det roar mig.
Oväsen??? Visst, traktorerna kör - ibland dygnet runt. Men icke-bönderna spelar musik, kör gräsklippare och leker med allsköns andra maskiner. Hoppmattorna knirrar och glassbilen har hittat också till vår avkrok.
Sen då? Jo, tack vare betesmarker och öppna landskap har vi starar, kornknarr m.fl. Och ÖPPNA landskap.
Då jag fortfarande i början som ensam tjej kämpade med att slå min äng var det en enda granne som insåg jobbet och erbjöd mig hjälp - den gamla bonden!
Vem skulle ha lärt oss i byn att lägga pärttak och bygga äkta gärdsgård och sköta höns om inte BONDEN!
Vem är uppe lika tidigt som jag utan att tänka att hon är knäpp i sin trädgård, jo bonden...
Och, slutligen, det är såååå underbart att ta skottkärran och hämta ett, två, tre lass dynga-godis till komposten!
Hurra för bönder!!!!
Och stå på er bondkärringar!
Mulle