"Jag bara måste få påta i jorden för att må bra..."
Jag har en känsla av att många som har med mycket folk att göra om dagarna har ett större behov av "isolering" än andra.
För min del kommer denna isolering i uttryck av att jag upplever att just i trädgården behöver jag inte lösa en massa konflikter, ta hänsyn till en massa känslor eller behov. Här styr andra lagar. Ingen absolut ordning, det som görs blir på mina och makens premisser. Det är ett "tyst" rum med bara glädje - de gånger man lyckats intaga rätt attityd till bladlössen och åkervindan vill säga
Den dagen jag mister vår jord, hoppas jag att jag ligger under den