Jag läste en fråga på samma tema, för ett litet tag sedan, och jag tyckte att kvinnan som svarade (hon är visst någon sorts "supernanny" på TV) gav ett så himla bra svar.
Hon föreslog att man kan säga mormor/farmor och sedan namnet.
Exempelvis dog min mormor långt innan jag föddes, så den kvinna min morfar levt med under hela mitt liv, kan jag då kalla för "mormor Inga" eller "mormor Inga-Lisa" (om man inte uppskattar smeknamn).
Det där fungerar säkert olika för olika personer - jag har till exempel alltid kallat min far och mor vid namn (smeknamn), och min farmor också - men min morfar kallar jag "morfar".
Det bästa är nog att gå på känsla. Så länge det känns bekvämt, så.
Sedan brukar ju barn göra sina egna val, ganska fort.

Jag håller tummarna för att du hittar en lösning ni trivs med!