CITAT (AnnammA @ 07-09-2005, 10:08)
CITAT (Zarah P @ 07-09-2005, 10:00)
CITAT (annama @ 06-09-2005, 19:15)
Tack Zarah P. Där jag bor finns ingen sån kör tyvärr (även om jag tycker att att det låter illa om damerna i kyrkokören...men det tycker inte dom...) Jag sjunger när jag är ensam, vintertid när fönstren är stängda. Ett tag spelades en religiös låt "Han är min sång och min glädje " ofta på radion, det var innan min man pensionerades och jag var ensam hemma med mina hundar. Jag sjöng högt och ljudligt och tyckte att det lät väldigt vackert!!! Men det var jag förmodligen ensam om. Men om jag hade haft bättre röst hade jag varit i klass med Ella F. Det hade säkerligen du också, vilken duo vi kunde blivit.
Det är viktigare att det är roligt.

Då kan vi sjunga ihop för glatta livet - och blir det för illa, så får vi pillra in öronproppar, och sjunga vidare!

Ibland handlar det om ett dåligt självförtroende; att man tror att man inte kan sjunga, eller att ngn i ens barndom klankat ner på en.(Ofta hör man att läraren sagt till elever att inte sjunga så högt

och sedan har det följt med i livet: att jag kan nog inte sjunga...

)
Sjunger man i kör behöver man inte sjunga helt perfekt!

Glädjen och budskapet är viktigare ingredienser!
AnnA
Min mamma älskade min röst, så jag brukar tänka att jag kan sjunga lite för henne. Sen får alla andra helt enkelt bita ihop och acceptera det...
Som tur är, tycker min sambo om när jag går runt och sjunger - för det gör jag nästan jämt.