Någon hade som signatur
"Sinnen är som fallskärmar, de fungerar bara när de är öppna"
Det tycker jag är så himla bra uttryckt, så är det ju!
Ibland händer svåra saker i livet, och då "stänger sinnena av sig" för att enbart focusera på det som krisar, medan livet "går förbi utanför".
Men faktiskt kan ju även
det bidra till livskvalitet. Allt handlar ju om hur man kan SE på det som sker, om man klarar av att ge det en mening, eller inte. Om man kan använda det till att både se sig själv ur olika vinklar och öka sin livserfarenhet och mogna som människa.
Det som är livskvalitet för mig, är just denna GÅVAN som jag har fått (fått tillkämpa mig genom åren), att finna att ... ja, hur säger jag det, att
Livet bär! Även när inte jag längre orkar, kan eller klarar, så bär livet, i sig självt.
Hur jag menar är svårt att förklara, men jag är så GLAD över denna tillit till livet som jag har.
Den står för min livskvalitet.
Dessutom har den förmågan att sprida sig som ringar på vatten.
Viktor Frankl ( som överlevde Auswitzch och sedan skrev boken "Livet måste ha en mening") beskriver det så bra, när han skriver (nåt sånthär):
Allt kan man ta ifrån en människa, utom den yttersta förmågan hur hon förhåller sig till det som händer henneJa, det var den djupaste aspekten på "livskvalitet" för mig.
Sedan finns det ju "tusen små ting" i vardagen som bidrar
Att ha kommit till ro i mig själv. Att få må bra. Att vara frisk och ha sina nära och kära friska. Att få älska och bli älskad tillbaka.
Att ha ovärderliga vänner. Att se det stora i det lilla. Att kunna se på min omgivning med värme och HUMOR. Att jag har förmågan att "brinna".
mm, mm, mm.