Jag är då ensam, det är vi båda två överrens om.
Däremot hade jag en granne tidigare som var övetygad om att ett okänt par huserade i krypgrunden under hans tillbyggnad. Han kunde komma ut mitt i natten, öppna luckan in dit och vråla: Ge er iväg. Samtidigt som han bankade på väggen. Märkligt nog kom det aldrig ut nån.
Efter ett tag insåg jag att det alltid skedde när det blåste så förmodligen var det nån buske som slog mot väggen som fick honom att tro att det var någon under huset. Möjligen förstärkt av mycket alkoholintag, han var i princip aldrig nykter. Så att försöka prata med honom gick inte.
Fast han var aldrig otrevlig, bara lullig. Jobbigast var när han började sjunga: Ta-daj-da-daj-da-daaaa. Alltid samma strof. Efter ett tag blev han ganska gaggig så släktingarna fick in honom på ett sjukhem där han efter nåt år drullade omkull och slog ihjäl sig.
Sen köpte en granne uppåt gatan huset till en dotter som flyttade in efter en grundlig ombyggnad tillsammans med kille och några barn. Dom flyttade vidare något år senare och den andra dottern flyttade in. Tyvärr tillsammans med sin stereo så efter ett tag blev det klagomål både till henne och pappan. Nu är det lugnare men grannförhållandet är lite spänt.

Synd kanske, tidigare i veckan såg jag henne stå med ryggen utåt i den öppna altandörren till synes bara i en t-shirt. En närmare koll avslöjade dock en minimal stringtrosa.

Rena rama flugbaken.

Fast, nej. Bortskämd är bara förnamnet. Kanske bättre att montera en videokamera uppe på taket riktad mot hennes vardagsrumsfönster, det är bara 10 meter mellan husen.