Nja, det var för några år sedan och jag tror att jag har materialet undanstoppat någonstans, fast jag kan förstås inte hitta det just nu. Men både österrikisk oxel och häckoxel anses ha en rik och pålitlig fruktsättning och passar dessutom svenska förhållanden. Jag läste någonstans för övrigt att vid Munkagårdsskolan i Tvååker, Halland, har man hållit på med ett liknande försök under ledning av Rolf Eskilsson som planterat ett dussin olika sorters rönnar runt äppelodlingen.
Både den österrikisk oxeln och häckoxeln finns för övrigt som E-planta:
- Sorbus austriaca fk Gottsunda E - österrikisk oxel hittar du
här- Sorbus mougeotii fk Bälinge E - häckoxel hittar du
härFör att säkert veta om utrotning av sorbus-arter eller inplantering av sorbussorter med pålitlig fruktsättning är lösningen krävs total kontroll över stora landområden. Försök pågår lite här och där över världen, men inga egentliga och pålitliga forskningsresultat finns så vitt jag vet ännu att tillgå. Rönnbärsmalen flyger ju, så det hjälper inte att utrota sorbusarter enbart i den omedelbara närheten (det kan ju flyga in rönnbärsmal från grannens mark om det är brist på rönnbär). Å andra sidan kanske det inte hjälper att ha sorbusarter med riklig fruktsättning i närheten heller de år när det är brist på rönnbär, eftersom den "lokala stammen" av rönnbärsmal får tillskott av inflygande individer och då kanske inte alla rönn-/oxelbär räcker till? Möjligen kan det minska angreppen för en tid, men å andra sidan börjar man ju troligtvis samtidigt upprätthålla en större "lokal stam" av rönnbärsmal. I brist på säkrare forskningsresultat får man som vanligt bara konstatera att hur man än vänder sig har man rumpan där bak...
Micke
Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.