CITAT (Zarah P @ 17-09-2005, 23:03)
CITAT (Felix matte @ 17-09-2005, 22:40)
CITAT (ninnisky @ 17-09-2005, 22:30)
CITAT (Latmask @ 17-09-2005, 21:52)
Sist kommer kvinnor i övriga åldrar. Pensionärer låtsas oftast inte ens se en, men det har jag full förståelse för, de orkar ofta inte hjälpa till med tunga vagnar om de kommer med käpp och annat. Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till och skyndar sig av och på bussen, inte ovanligt att de till och med puttar vagnen i sin iver att hinna av och på först utan att verka ha en tanke på att fråga om man behöver hjälp.
mina högst personliga erfarenheter och ingen statistik alls.

Jasååå, är pensionär lika med käpp????
Jag vet en som sprang Göteborgsvarvet i våras

utan ! Och, som gärna hjälper till med barnvagnar - men mycket sällan åker kollektivt!
Visst är det konstigt att man så ofta kategoriseras efter ålder.

oavsett vad kapacitet man har.

Det är svårt att hitta ett ord för våra äldre i samhället, utan att stöta sig med någon.
Gammal uppskattas ju inte - även om jag är jättegammal för en treåring, och blir oerhört full i fniss när småbarn kallar mig "tant".
Men tant & farbror är oftast inte korrekt - då stöter man sig med folk...
Titta bara på det här med du/ni. Försöker man vara artig och nia, då kan man få en utskällning för "så gammal är jag minsann inte!"
Jag har till coh med blivit utskälld för att jag neg, en gång (något jag är uppväxt med att göra).
Pensionär har väl blivit ett vedertaget begrepp, även om min pappa, som är 60 år, är i betydligt bättre form än de flesta killar jag känner i min egen ålder.
Min farmor är 85 och hon traskar en halvmil varje dag (minst) och cyklar vart än hon ska, och med henne kommer man ingen vart i en diskussion, för hon är så skärpt att det nästan är kusligt.
Så givetvis är det skillnad från person till person - men det är väl mest det att det är så svårt att veta vad man ska säga, utan att förolämpa någon.
Nej jag blev inte stött

Borde ha satt en

efter den arga men....
Jag blir inte stött om jag kallas tant

... minns ju hur jag själv uppfattade "äldre" när jag var ung. T.ex minns jag mammas femtioårsdag... herreguuud så gammal hon var... tyckte femtonåriga jag
Nu är jag själv snart sexti men inte sjutton känner jag mig gammal

... skjuter det framför mig... när jag skulle fylla femti sa jag att gammal är man inte förrän man fyller sexti... idag säger jag ... sjutti... då kanske man känner sig gammal men vete sjutton... tror inte att jag någonsin kommer att göra det

obotlig optimist som jag är så tror jag att jag alltid får känna det som nu.-.. att livet ler.
Niga.. joodå, jag niger... senast förra helgen när jag fick en CD av en kille (10 år yngre)