Hjälpa folk med barnvagn, Känner ni igen er? Alternativ

[Latmask]

Efter ett år med barnvagn har jag börjat se mönster som återkommer kontunuerligt när det gäller vilken hjälp man får av vem. Jag har pratat med flera som har samma erfarenheter och undrar hur ni andra upplever det. Jag undrar även om ni känner igen er i grupperna nedan och varför ni i så fall gör som ni gör?

Bäst på att hjälpa till är undantagslöst unga killar, gärna invandrare eller med piercingar etc. Såna lite tuffare killar, de kommer alltid fram och erbjuder sig att hjälpa en på och av bussen och låter en gå före och ger plats annars också.

Nästbäst är män i övrigt alla kategorier, gärna även män som är så gamla och skröpliga att de knappt orkar ta sig på bussen för egen maskin.

Efter det kommer unga kvinnor, tonåren och upp till 30-35.

Sist kommer kvinnor i övriga åldrar. Pensionärer låtsas oftast inte ens se en, men det har jag full förståelse för, de orkar ofta inte hjälpa till med tunga vagnar om de kommer med käpp och annat. Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till och skyndar sig av och på bussen, inte ovanligt att de till och med puttar vagnen i sin iver att hinna av och på först utan att verka ha en tanke på att fråga om man behöver hjälp.

Väldigt sällan kommer de heller fram och gullar med ens barn och pratar om barnet. Män under 50 kommer i stort sett nästan undantagslöst inte fram. De som däremot kommer fram och pratar om barnet och gullar är män 65+. Det förvånade mig oerhört mycket! Äldre kvinnor pensionsåldern och uppåt kommer också ofta fram och pratar, men inte i samma utsträckning som farbröder.

Känner nån igen sig i denna beskrivning? Detta är mina högst personliga erfarenheter och ingen statistik alls.

[Ophelia]

Jag dömer ingen, jag är fullt medveten om att även yngre människor kan ha sjukdomar såsom jag själv har problem med knäna och inte kan göra allt trots att jag ser både ung och stark ut.

Men skillnaden ligger i att få onda ögat och bli puttad för att någon annan ska hinna ut först och man har den dåliga smaken att ha ett litet barn och en barnvagn som står ivägen.

Det är stor skillnad på ett försynt ursäktande leende och en ilsken blick. Och det är i stort sett alltid medelålders kvinnor som kommer med det senare. Och det är inte ursäktat såvida man inte har en sjukdom som gör att mungiporna pekar neråt.

Ja det var ju inte riktigt så som du lade fram länken. Jag kan erkänna att jag tillhör inte dem som slänger mig ner och gullar med andras barn. Jag gullar gärna med mina vänners och de jag känner. Däremot så är jag själv inte så barnkär att jag känner att jag har lust att gulla sedan tror jag inte att barnen alltid skulle uppskatta det. Hur mödrarna tar detta det bryr jag mig inte om för det är min respekt för barnet. Däremot vinkar jag alltid och säger hej till barn som tycker det är roligt.