Jag bor "på landet", nästan i alla fall, har haft hund sedan 1956 (han kom 9 månader efter bröllopet). Har nu 2 hundar, en bullterrier och en borderterrier. Bordern som är 3 år var inte meningen, min tioåriga bullis skulle vara "dagmamma" åt honom, men han vill inte bo nån annan stans, dom trivs så bra tillsammans, har haft honom sen han var 8 veckor. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund. Skulle gärna ha katter också, men det skulle bli problem eftersom jag inte har nerver till att ha utekatt och hundarna är vana vid öppna dörrar. Hade en vildkatt som bodde hos oss i 6 år, i ett litet katt- hus i trädgården som min man byggde åt honom, isolerat och allt, han fick mat och grädde/vatten så fort han visade sig, men nu har jag inte sett honom sen i våras, så jag utgår från att han har strukit med tyvärr. Han gick inte att klappa, var gång han fick mat klöste han mig som tack. Förmodligen hade han mycket dåliga erfarenheter av släktet homo sapiens.... Jag kunde sätta loppmedel i nacken på honom när han satt och åt, kunde ge avmaskningsmedel i maten, men det var allt. Vi har fortfarande hans hus kvar på tomten, om utifall att..... Jag ser inget fel i att ha husdjur, men man MÅSTE vara beredd på att det kan vara jobbigt och dyrt. Min bullis fick diabetes för ett år sedan så jag ger henne en insulinspruta var morgon, för henne är det inga problem, men i början tyckte jag det var jättejobbigt. Hon ska förresten till tandläkare i morgon för att hon haft en rotspetsabscess, men svullnaden har gått ner eftersom jag hade antibiotica hemma. Nej Gud vad jag svamlar, fel tråd jag har hamnat i
Men mina djur betyder så enormt mycket för mig, dom kan aldrig få för mycket uppmärksamhet.
Ska kanske tillägga att vi båda är pensionärer, och att jag p.g.a. mina hundar alltid bara jobbat halvtid!
det där med husdjur
19-09-2005, 16:57
