Usch så sorgligt

Något värre kan jag inte tänka mig.
Finns inte ord ...
Hur hjälper man? Hur stöttar man?
Att ORKA vara närvarande i sorgen, tänker jag mig. Sedan är det nog så olika från person till person,
hur de vill bli bemötta, kanske. Fråga!
Och tänk på att sorg "förändras" under tid, det som är giltigt ena månaden/veckan/dagen är det kanske inte nästa?
Något som jag tror kan vara skönt, är att få hjälp med "det vardagliga", det som man inte orkar med. Ett litet handtag här, ett litet handtag där, utan att orda så mycket om det. Det bara blir gjort, liksom. I det ingår "mat", t.ex.
Här är en sajt som du kanske kan tipsa om, ifall de inte redan känner till den.
Det här vara bara tankar som du kanske kan få någonting ur. I realiteten vet jag inte. Man står nog mest bara "handfallen" om det drabbar någon nära...