Men vänta lite Hannele, famljeträd står ju oftast på A2. De som klarar ungdomstiden blir lika stora som andra äpplen på A2 (även om det inte är så många). Familjeträd är inte gjorda för att vara små, även om de ofta sjuknar innan de ens blir halvstora.
Det som jag ser som huvudproblem med familjeträden är att de samlar sjukdomar under ett så tidigt stadium att många aldrig kommer till stadiet där de blir rikligt fruktbärande. Andra som klarar sig i början dör på ett osedvanligt fult sätt - ena krongrenen (sorten) dör. Av de äldre familjeträd som jag jobbar med är endast ett par-tre stycken normalt friska.
Att grundstam och trädstam ibland får olika tjocklek är inget specifikt för familjeträden och att ympställen får vissa svagheter är inget man kan åtgärda med beskärning heller. Men visst är det en utmaning att beskära kronan på ett familjeträd. För mig som jobbar med beskärning och gillar att tolka växtsätten hos träd är det intressant, även om resultaten aldrig blir så bra som på ett träd med en sort. För dem som inte kan lägga ned mycket beskärningstid på sitt träd är familjeträden ett aber.
Jag håller däremot med om att äppelträd inte behöver vara för evigt. Själv sätter jag träd både på kort och lång sikt. De som ska kunna leva länge ger en njutning för mig också. Oavsett om nästa generation kapar ned alltihop så kan de inte kapa min dröm om hur trädet kan få leva på platsen! (Dessutom sätter jag en hel del träd per år så något får säkert stå kvar.)
Och så håller jag med om att det är roligt att få leva i en föränderlig trädgård. Själv har jag många träd som kommit och gått och som burit god frukt så länge de funnits här.
--------------------
|