Javisst är påkörningsskador på träd illa i storstaden. Och ofta helt onödiga! Med stolpskydd vid parkeringar och längs väg undviker man de flesta av dem, eftersom de flesta sker där det är trångt och man kör i låga farter.
Underligt nog är det sällan dessa tryckskador som skapar röta som sprider sig. Jag har ofta förvånats över hur starkt trädets försvarssystem är vid stamskador. Ibland kan barken vara helt borta och spintveden intryckt på en stor yta utan att rötan gått in en enda centimeter, även på gamla skador. (Stamskador som går runt stammen eller som sker på unga träd är dock alltid allvarliga.)
Stora avsågade grenar och rotavgrävningar orsakar större skador på träden, med missfärgad ved och rötsvampar som kryper i längsled.
Det är tragikomiskt att se träd som under byggen får rejäla stamskydd men som får rötterna avgrävda och tilltrampade av maskiner och lastning av byggmaterial. De lever längre med en och annan stamskada om de får behålla rötter och normalt sammanpackad jord!Tickor är oftast ett allvarligt tecken på svaghet hos träden, och fruktkropparna (de synliga, hårda svampskivorna eller svampbulorna på trädet) kan komma när tickan haft flera år inne i trädet. Vissa tickor kan angripa ett friskt träd, men de flesta kommer när trädet är försvagat av andra rötsvampar. Skivlingssvampar (de med hatt) finns sådana som är tecken på långtgående rötskador i trädet och de som är helt ofarliga.
Hundurin skiljer sig kemiskt från t ex mänsklig urin och är dessutom ospädd när de kommer på träden. I större mängder är de till skada för träden, och ett problem i städer där man antingen har för få träd för hundarna att urinera på

och där man inte sett till att plantera marktäckare som hundarna inte vill passera.