CITAT (Maria i Helsingborg @ 29-09-2005, 22:19)
Nog känner jag mig som en galning - någon erkände att hon drömt om hoyor - det har jag gjort lääänge nu. Varje natt.
Idag STAL jag ett blad på jobb. Hur lågt kan man sjunka?
Misskötte min sons akvarium (5 guppies kvar) som nu inhyser 8 sticklingar i "tropikerna"......
Går och tittar i brevlådan flera gånger om dagen. Är det ingen som skickat iväg???
Gullar med knoppande obscurastickling så att t.o.m maken börjar bli svartsjuk. Studerar den i förstoringsglas och pratar med den.
Blir grinig om ingen uppdaterat gammalt eller skrivit nytt hoyainlägg......
Jag får nog snart lägga in mig på jobb (psyk).......kruxet är att jag inte vill bli botad - trots sjukdomsinsikt
Låt mig försäkra er - MELLAN varven uppträder jag som en vanlig arbetande kvinna/mamma........men vilket slöseri med tid!!!!

Preciiiis så är det....
Mina jobbarkompisar börja behandla mig försiktigt och med medlidande nu också...

som om jag vore galen...
Om vi går på sta'n på lunchen och jag ser en hoya nå'nstans måste jag ju stanna och titta och ropar förtjust "Titta, titta, en hoya!!". "Jaaaa, och...." får man till svar tillsammans med den där konstiga blicken...
Dom
förstår inte....