Att leva det liv man fått, och inte se sig över axeln Alternativ

[netaave]

Har letat som en tokig efter en av våra dagstidningar för nån vecka tillbaka där det skrevs om en pappa till ett kroniskt sjukt och handikappat barn som skrivit en bok med titeln "Att leva det liv man fått"
Har nu försökt googla på titeln för att hitta boken, tidningen har jag naturligtvis slängt.
Jag har de senaste veckorna grunnat just på titeln och kommit fram till att den är genialisk.

Vi har haft det skittufft i vår familj, javisst, men det är ju det liv vi fått!
Alltså måste vi leva det och inte tänka "om inte" om allt det jobbiga, bara se framåt och inte slänga blickar över axeln och längta tillbaka till den drägligare tiden.
Att leva det liv man fått, göra det bästa av det och inse att ödet eller vad det nu är hade just det här livet till oss.

[pejori]

har samma känsla ibland, att det drabbar mig hela tiden, när det börjat bli lättare luft att andas så kommer nästa slag och man far i golvet igen.
men faktiskt har jag lärt mig att se de små glimtarna, det är svårt, men det går. Och på någe´sätt lägger man inte märke till dem för allt mörka tar över.
men hittar man en lite guldglimt så får man minnas den och man hittar fler så småningom, bara man orkar tillåta sig att se dem.
själv har jag inte orkat ensam utan fått hjälp utifrån.

jag med