Måns mobbades till döds, Mobbningen finns dokumenterad Alternativ

[Skatmor]

13årige Måns mobbades till döds

LERUM. Måns, 13, drömde om att bli musiker.
Men drömmen gick aldrig i uppfyllelse. Han tog sitt liv efter sex år av ständig mobbning.
- Om vi ska se någon mening med att Måns är död måste vi se till att sådant här inte upprepas igen, säger pappa Claes Jenninger.
Mobbningen av Måns Jenninger finns dokumenterad på ett kusligt sätt av de två skolorna där han gick, Almekärrsskolan och Torpskolan i Lerum
utanför Göteborg. Nästan 100 sidor fulltecknade med beskrivningar hur den verbala och fysiska misshandeln gick till.
- Detta fick vi inte ta del av förrän Måns var död, säger
Claes Jenninger.
Måns Jenninger blev 13 år gammal.  
"Tänkte sekretessbelägga"
- De hade tänkt att sekretessbelägga hela saken så vi var tvungna att anmäla skolorna till skolverket.
I går fick Lerums kommun svidande kritik av skolverket för att de inte tagit Måns lidande på allvar.
- Skolverket säger ju att det inte var något fel på Måns utan det var skolan som gjorde fel. Han har fått lite upprättelse, säger Claes.
Redan i andra klass började mobbningen. En av de kamrater han tvingades gå till skolan med lämnade honom inte i fred.
- En dag kom Måns hem och berättade att kompisen hade beskrivit 18 olika sätta att avrätta honom på, berättar Claes.
Bara de första åren berättade han hemma om sitt helvete.
- Men de sista året såg han att inte ens vi föräldrar kom någon vart med skolan. Sen sa han inget, säger Claes.
- Han ville skydda oss hela tiden.
Både han och hustrun Anne-Marie Axelsdotter Jenninger går sjukskrivna sedan den 25 april i år, dagen då Måns inte orkade mer.
Hittar ingen tröst
Som så många andra föräldrar till barn som har begått självmord känner de en enorm skuld. De bor med sonen Kasper i ett vackert gammalt hus i Lerum.
Det ångrar de i dag.
- Vi skulle ha flyttat för Måns skull. Vi sökte andra skolor men han fick ingen plats.
Ännu har familjen inte hittat någon tröst i tillvaron. Det hjälper lite grann att prata om vad som har hänt. Och även att läsa hur andra föräldrar mist ett barn på samma sätt.
- Men tomheten och saknaden blir ju bara värre. Han är död varje morgon när jag vaknar, säger Claes Jenninger.
Något som är svårt för Claes och Anne-Marie att förlika sig med är att skolan inte accepterade Måns.
- De tyckte inte om honom. Det var Måns som skulle ändra sig.

Vid läsningen om denna tragiska händelse när ett barn tar sitt liv på grund av mobbning under flera år så kan man bli rasande och djupt upprörd när det framgår att skolledningarna tydligen suttit med händerna i kors och låtit mobbningen fortgå år efter år utan att lyfta ett finger för att hjälpa den mobbade 13-åringen. Eftersom mobbningen finns dokumenterad på de två skolorna så borde det väl dyka upp i medvetandet hos skolledningarna att de borde och hade skyldighet att åtgärda och stävja mobbningen.
Eller är det så bedrövligt och djävulskt att den som blir mobbad i dagens skola får skylla sig själv ??


Expressen

[Gillan]

Ok, jag blev också mobbad. Ända upp i sjätte klass.
Då kom en dag då måttet var rågat.
Jag blev anklagad för stöld och de som anklagade
mig visste inte om att jag hörde vad de sa.

Men jag såg efter sex år av trakasserier helt enkelt
rött . Och då menar jag riktigt rött.

Jag slog, och jag slog blint. Det fanns ingen hejden på
mitt raseri. Det var flera lärare som fick ta bort mig
från de stackars offren .

När de frågade mig vad jag höll på med svarade jag bara
att jag gav igen för de sista sex åren och att det fick
vara nog nu.

Jag kan lätt återuppleva det raseri jag kände som om det
var igår.
Men det var ALDRIG nån som gav sig på mig igen.
Och det var heller ingen som mobbade någon i min
närhet.
Så arg har jag aldrig mer behövt bli. Bara synd att
jag inte blev det tidigare.
Mobbing är så fruktansvärt så det finns inte ord.
Och det är allas vårat ansvar att det inte händer.

Tack för ordet, från en mycket upprörd

Evgeni