Måns mobbades till döds, Mobbningen finns dokumenterad Alternativ

[Skatmor]

13årige Måns mobbades till döds

LERUM. Måns, 13, drömde om att bli musiker.
Men drömmen gick aldrig i uppfyllelse. Han tog sitt liv efter sex år av ständig mobbning.
- Om vi ska se någon mening med att Måns är död måste vi se till att sådant här inte upprepas igen, säger pappa Claes Jenninger.
Mobbningen av Måns Jenninger finns dokumenterad på ett kusligt sätt av de två skolorna där han gick, Almekärrsskolan och Torpskolan i Lerum
utanför Göteborg. Nästan 100 sidor fulltecknade med beskrivningar hur den verbala och fysiska misshandeln gick till.
- Detta fick vi inte ta del av förrän Måns var död, säger
Claes Jenninger.
Måns Jenninger blev 13 år gammal.  
"Tänkte sekretessbelägga"
- De hade tänkt att sekretessbelägga hela saken så vi var tvungna att anmäla skolorna till skolverket.
I går fick Lerums kommun svidande kritik av skolverket för att de inte tagit Måns lidande på allvar.
- Skolverket säger ju att det inte var något fel på Måns utan det var skolan som gjorde fel. Han har fått lite upprättelse, säger Claes.
Redan i andra klass började mobbningen. En av de kamrater han tvingades gå till skolan med lämnade honom inte i fred.
- En dag kom Måns hem och berättade att kompisen hade beskrivit 18 olika sätta att avrätta honom på, berättar Claes.
Bara de första åren berättade han hemma om sitt helvete.
- Men de sista året såg han att inte ens vi föräldrar kom någon vart med skolan. Sen sa han inget, säger Claes.
- Han ville skydda oss hela tiden.
Både han och hustrun Anne-Marie Axelsdotter Jenninger går sjukskrivna sedan den 25 april i år, dagen då Måns inte orkade mer.
Hittar ingen tröst
Som så många andra föräldrar till barn som har begått självmord känner de en enorm skuld. De bor med sonen Kasper i ett vackert gammalt hus i Lerum.
Det ångrar de i dag.
- Vi skulle ha flyttat för Måns skull. Vi sökte andra skolor men han fick ingen plats.
Ännu har familjen inte hittat någon tröst i tillvaron. Det hjälper lite grann att prata om vad som har hänt. Och även att läsa hur andra föräldrar mist ett barn på samma sätt.
- Men tomheten och saknaden blir ju bara värre. Han är död varje morgon när jag vaknar, säger Claes Jenninger.
Något som är svårt för Claes och Anne-Marie att förlika sig med är att skolan inte accepterade Måns.
- De tyckte inte om honom. Det var Måns som skulle ändra sig.

Vid läsningen om denna tragiska händelse när ett barn tar sitt liv på grund av mobbning under flera år så kan man bli rasande och djupt upprörd när det framgår att skolledningarna tydligen suttit med händerna i kors och låtit mobbningen fortgå år efter år utan att lyfta ett finger för att hjälpa den mobbade 13-åringen. Eftersom mobbningen finns dokumenterad på de två skolorna så borde det väl dyka upp i medvetandet hos skolledningarna att de borde och hade skyldighet att åtgärda och stävja mobbningen.
Eller är det så bedrövligt och djävulskt att den som blir mobbad i dagens skola får skylla sig själv ??


Expressen

[Snöflinga]

Det är väl en himla skillnad på mobbing bland anonyma människor på forumet ( fast jag inte upplevt det så) Vuxna därtill !!!!!

I jämförelse med barn, som inte har något val..... Vi kan låta bli att läsa medan ungarna är skolpliktiga och måste vistas i en, för dem, utsatt miljö.

Ansvaret ligger på oss vuxna och nu menar jag alla...... Skolpersonal, föräldrar, fritids, ja alla vuxna som ser att någon far illa ...

I skolan där jag arbetade förut, gjorde vi tidigt en arbetsplan mot mobbing. Alla barn fick en ritning över skolområdet, där de fick pricka in de ställen som de tyckte att det förekom mest bråk på. Anonymt, givetvis. Det hjälpte oss när vi gick rastvakter att vara extra observanta just där. Pratade också mycket om mobbing i klasserna, spelade rollspel o.s.v.

Skolan är barnens arbetsplats, undrar hur många vuxna skulle tolerera den miljö som de måste leva i