När är Haloween? Alternativ

[lena:-)]

När är det Haloween egentligen? Har dom inte flyttat den dagen så att den inte infaller på själva Allhelgona helgen? I familjen råder lätt förvirring, och jag säger gärna att den har redan varit, eller den är en annan dag.
Men det vore fint att veta vilken som är den "officiella" dagen, så man kan lägga sig under soffbordet i mörkret, ta batteriet ur dörrklockan och frossa på sitt eget godis.

[Bessie]

Två l, skulle jag tro.

Känner mig rätt glad över att Halloween inte har nått till Finland än -- såg visserligen både pumpor och häxor när jag var i min älsklingsblomaffär senast, men inte i sån utsträckning att det störde.

När det gäller traditioner är Alla helgons dag lite tom för mig, kulturellt sett. Vi har alltid satt ljus på gravarna på julafton i stället (vet inte om det här gäller hela Finland eller bara Österbotten.) Allhelgona finns bara där, och det är väl för att helgen har sina rötter i den keltiska religionen och blev kvar från katolicismens tid som den känns så främmande. Midsommarfirandet med alla dess inslag av fruktbarhetsmagi lever ju kvar här, och ingen skulle ju drömma om att avskaffa det.

Inte tycker jag att jag lider av brist på höstfester, det är ju för höge farao nästan jul redan. (I och för sig har vi ju en självständighetsdag med fester och så vidare att avverka innan jul, Okänd Soldat och Finlandia på TV och som lättsamt inslag direktsändning från slottsbalen.) Lika gärna skulle jag kunna fira Thanksgiving. Det enda jag känner för Halloween är ett sarkastiskt "Hurra, ännu en fest för marknadskrafterna att kommersialisera."

Det finns inhemska tricksterinslag i den nordiska folkloren också. Julbocken var ju ingen snäll och tjock farbror hos oss utan just en bock som skrämde livet ur de små gullebarnen och kom med ris till elaka barn, och man spökade ut sig till trettondagen (i alla fall i västra Nyland där min mamma växte upp) och skrämde sina vänner. Men jag *har* trots det svårt med Halloween-buset. Utan att ha kollat några källor på området upplever jag det lite som en motsvarighet till fastlagsfirandet, dårarnas karneval och liknande -- *en* gång om året var det bakvända världen, *en* kväll om året tillåtet att både synas och höras ordentligt innan man återgick till vardagen, barn fick lov att busa med vuxna eller tjänstefolk med sina herrar utan att få rejält med stryk för det. Men behandlas faktiskt barn så illa här i den upplysta Norden (nu talar jag inte om USA där det fortfarande är lagligt att slå sina barn och fundamentalistiska kyrkor i bibelbältet hävdar att det är sund biblisk barnuppfostran) att de måste få utlopp för sina undermedvetna trauman genom att ställa till tråkigheter för vuxna människor som aldrig har gjort dem något?

Sociologerna brukar tala om att traditioner blir dysfunktionella när de förlorar sina latenta funtioner, och jag kan tänka mig att Halloweenbuset fungerade som säkerhetsventil för ungar som levde under en tradition av i värsta fall sadistisk och i bästa fall osynliggörande barnuppfostran. Ta bort det och man har kvar utpressning under hot om åverkan på privat egendom, förgiftat godis och så vidare. Är det verkligen det som man vill importera?

Och påskhäxor har jag ingenting emot, så länge det hålls inom rimlighetens gräns. När jag var liten delade vi ut egenhändigt ritade påskkort (inga färglagda färdigkopierade som de har idag) läste verser och så vidare, här i Södra Finland delar de ut påskris. Mitt enda problem är bara att det är skillnad på dagarna. Hemma var det påskafton som gällde, här är det palmsöndag. Följaktligen har jag aldrig godis hemma på rätt dag.

I sista hand är det väl fråga om vilka traditioner man vill bevara och varför. Och försvaret att det finns ett egenvärde i traditionernas höga ålder eller ursprung köper jag inte. Både kelter och vikingar offrade både människor och hästar till sina gudar, det har jag inte sett någon vilja återinföra. Visst, djäknarna gick sockengång under medeltiden, tiggde och skrämde folk, men det är ju inte alla medeltida traditioner som vi har bevarat heller. Vi torkar inte händerna på bordduken, äter inte på skivor av torrt bröd, går inte och tittar på när folk avrättas och torteras offentligt, skrattar inte längre åt utvecklingsstörda. Vad är det som är så speciellt med sockengången så att den ska bevaras?

Hälsar en modern djäkne som gärna skulle gå sockengång i stället för att skriva stipendieansökningar, om man kunde garantera de kommande årens finansiering med det.