Intressant erfarenhet Cato! Själv har jag helt övergivit att lägga grönt material långt ned. Om jorden består av ler eller jag grävt ned till alven tror jag på nutida trädplanterare, dvs att det finns risk för att gaserna vid nebrytningen blir skadliga för trädet. Men har man sandblandad jord eller mycket torr, mager skogsjord kan det säkert gå bra! Säkert kan det gå i sprängstensmarker också.
I ler eller packade moränjordar jordförbättrar jag med grus och sand i botten av växtbäddarna, och ger godiset i översta jordlagret. Numera tillför jag mer näring i form av kogödsel, gödselvatten i en soppa bestående av hönsgödsel och nässlor under försommaren än vad jag gjorde tidigare. Samt gräsklipp och grönrens ovanpå växtbädden. På hösten får de träd jag har tid med ett tjockt lager höstlöv över rötterna.
På ett område där jag gjort en trädplantering består jorden mest av sand. Där experimenterar jag med att vattna ned ler. Löser upp lerklumpar från ett näraliggande ställe i hinkar och vattnar ned. När träden blir stora får de naturligtvis klara sig själva, men det är kul att experimentera!
--------------------
|