Katthatande grannar..., nu har det hänt Alternativ

[Saiai]

Att folk stör sig på utekatter har man ju hört talas om, men jag har inte råkat ut för det förut, tills nu....
Mina röda tvillingar fick skulden för en vecka sedan för att granntantens döttrars kaninunge blivit biten. Förskräckt går jag dit upp för att se hur det var med den, och undrade samtidigt hur de kunde fått tag på den. Ena örat hängde och det såg ut som skinnet på det hade skalats av. Jag försökte vara tillmötesgående och förstående, tyckte det var väldigt tråkigt samtidigt som jag undrade hur katterna kunde komma åt den inne i buren. Då får jag en föreläsning om att mina katter minsann var mer i hennes trädgård är hemma hos oss (konstigt med tanke på att de nästan alltid är hemma när jag är det) vilket ju iofs är förståeligt eftersom dom har levande underhållning i form av kaniner... Sen hade kaninungarna fått komma ut i en rasthage, som består av ett halvmeterhögt staket utan tak, för att få springa i gräset. Där hade en av mina elaka katter hoppat över och in till kaninerna och bitit ungen i örat... Hemskt! Hur kan man utsätta sina älskade kaniner för en sån risk? Trodde hon på fullt allvar att katterna skulle stå snällt utanför och kolla när de lätt kunde hoppa över......? Jag gjorde ett nytt försök att hjälpa till, erbjöd mig att betala ev. veterinärkostnad för kaninen men det verkade inte intressant eftersom det säkert inte gick att göra nåt... Sen sa jag försiktigt att det kanske var bäst att bygga in buren och sätta tak på så att de var säkra för katterna, men fick till svar att SÅ kan man ju inte hålla på...! Och stå och vakta kaninerna när de var ute var ju inte roligt....! Men vad vill du jag ska göra då, frågade jag. Hon svarade att jag får väl hålla katterna inne...! Nej, jag kan inte hålla dom inne. Dom är utekatter och kommer inte gå med på det svarade jag. Jag såg för min inre syn hur familjen skulle vara sömnlös flera veckor i rad med katterna skrikande vid dörren, och hur vi aldrig skulle kunna ha dörrarna öppna, och sen att övertala alla familjemedlemmarna och deras kompisar att inte släppa ut dom när de ska gå ut och in.... Vet ni vad tanten svarade då...? Men då får ni väl avliva dom.......!!!
Med gråten i halsen gick jag bara därifrån, väl hemma förkunnade jag för yngsta dottern att vi måste avliva katterna för att grannen inte kunde bygga en ordenlig bur åt dom. Hon började oxå gråta.... Nä, då får vi hålla dom inne, sa jag bestämt, och satte upp lappar på alla dörrar ut- och invändigt, köpte nya halsband åt katterna istället för dom som plötsligt nyss hade ramlat av på båda, ifall de skulle smita ut och "nån" skulle ta dom för vildkatter som var fritt fram att döda.... tom köpte jag en sele ifall nån av katterna skulle vilja komma ut i gräset.....
Resten av den dagen och helgen gick jag med flytt- och självmordstankar, höll på att få ett allvarligt sammanbrott.... Hela helgen blev förstörd, jag glodde ilsket på katterna som ställt till det och funderade på när jag skulle ringa veterinären.....när jag blir arg tänker jag inte klart....jag var riktigt otrevlig mot katterna i två dagar och de såg mycket olyckliga ut... man kan ju inte kela med katter som man ska ta livet av......
Men sen började jag prata med olika människor, för att få ur mig ilskan och sorgen (dels beroende på en skadad kanin), och blev nästan utskälld för att jag tog åt mig det där som tanten sagt. Inte fick jag avliva katterna, jag skulle bara strunta i henne...... Lätt att säga för dom som inte bor närmast granne med henne.... Säga åt henne att bygga nät över buren (vilket jag ju gjort) och glömma alltihop.... Nej, det kan jag inte......
Nämnas bör, att flera andra grannar har kaniner, och från dem har jag inte hört nåt. När jag påpekade att det kanske inte är bara våra katter som stryker runt kaninerna svarade en av döttrarna att de sett andra där oxå... Men det hörde hon nog inte. Om jag tog bort mina katter, skulle alla andra grannar få göra sig av med sina oxå...? Och alla skator och rovfåglar och rävar som kanske kommer, råttorna som vågar sig fram när inte mina katter är där.....
Jag säger inte att våra katter har rätt att skada grannens kaniner, men om man har bytesdjur som husdjur, har man inget intresse då av att skydda dom från angrepp med att skaffa ordentlig inhägnad...?
Kaninungen är nu avlivad och veterinärräkningen ligger på mitt telefonbord (var inte hemma när hon kom med den som tur var, nu var det helt plötsligt intressant att anta mitt erbjudande. ). Att betala den är väl det minsta jag kan göra, det säger jag inget om. När vår gammelkatt blev påkörd och fick avlivas hade killen som körde sagt att han kunde betala räkningen, men jag brydde mig inte om att skicka den till honom. Den gick på nästan tusen spänn, men man kan ju inte rå för att man kör på en gammal stendöv katt. Jag är väldigt lessen för att det inte gick att rädda kaninen. Det verkar nu som om någon sagt samma sak till henne som jag fått höra om den där buren, att det måste va tak över. Katterna går ute som vanligt och jag hoppas att det inte blir mer bråk, men jag vet inte om jag orkar prata med varken henne eller hennes barn igen....
Mina katter löper stor risk varje gång de är ute att bli påkörda eller skadade av andra djur, men det får jag stå ut med om jag vill att de ska ha ett lyckligt liv, det har de själva valt.

Tack för att jag fick skriva av mig....
Alla ni som hatar utekatter kan oxå få skriva av sig......

[Kakaduan]

Visst är det så, men vad jag menar är att jag har hittills inte sett några inlägg som direkt "dryper av hat". Lika lite som man dryper av hat när man ber någon respektera rökförbud eller vad det nu månne vara - det handlar bara om att man gör någon uppmärksam på ett missförhållande, oavsett vad det råkar handla om.

Det är alltid VÄLDIGT svårt att förmedla tonfall i skrift och kanske kan man uppleva kritik som hårdare än den är menad för att man känner sig lite ansatt och hotad? Jag tror man måste vara väldigt tolerant åt båda hållen just av den anledningen.

Kakaduan