Att folk stör sig på utekatter har man ju hört talas om, men jag har inte råkat ut för det förut, tills nu....
Mina röda tvillingar fick skulden för en vecka sedan för att granntantens döttrars kaninunge blivit biten. Förskräckt går jag dit upp för att se hur det var med den, och undrade samtidigt hur de kunde fått tag på den. Ena örat hängde och det såg ut som skinnet på det hade skalats av. Jag försökte vara tillmötesgående och förstående, tyckte det var väldigt tråkigt samtidigt som jag undrade hur katterna kunde komma åt den inne i buren. Då får jag en föreläsning om att mina katter minsann var mer i hennes trädgård är hemma hos oss (konstigt med tanke på att de nästan alltid är hemma när jag är det) vilket ju iofs är förståeligt eftersom dom har levande underhållning i form av kaniner... Sen hade kaninungarna fått komma ut i en rasthage, som består av ett halvmeterhögt staket utan tak, för att få springa i gräset. Där hade en av mina elaka katter hoppat över och in till kaninerna och bitit ungen i örat... Hemskt! Hur kan man utsätta sina älskade kaniner för en sån risk? Trodde hon på fullt allvar att katterna skulle stå snällt utanför och kolla när de lätt kunde hoppa över......? Jag gjorde ett nytt försök att hjälpa till, erbjöd mig att betala ev. veterinärkostnad för kaninen men det verkade inte intressant eftersom det säkert inte gick att göra nåt... Sen sa jag försiktigt att det kanske var bäst att bygga in buren och sätta tak på så att de var säkra för katterna, men fick till svar att SÅ kan man ju inte hålla på...! Och stå och vakta kaninerna när de var ute var ju inte roligt....! Men vad vill du jag ska göra då, frågade jag. Hon svarade att jag får väl hålla katterna inne...! Nej, jag kan inte hålla dom inne. Dom är utekatter och kommer inte gå med på det svarade jag. Jag såg för min inre syn hur familjen skulle vara sömnlös flera veckor i rad med katterna skrikande vid dörren, och hur vi aldrig skulle kunna ha dörrarna öppna, och sen att övertala alla familjemedlemmarna och deras kompisar att inte släppa ut dom när de ska gå ut och in.... Vet ni vad tanten svarade då...? Men då får ni väl avliva dom.......!!!
Med gråten i halsen gick jag bara därifrån, väl hemma förkunnade jag för yngsta dottern att vi måste avliva katterna för att grannen inte kunde bygga en ordenlig bur åt dom. Hon började oxå gråta.... Nä, då får vi hålla dom inne, sa jag bestämt, och satte upp lappar på alla dörrar ut- och invändigt, köpte nya halsband åt katterna istället för dom som plötsligt nyss hade ramlat av på båda, ifall de skulle smita ut och "nån" skulle ta dom för vildkatter som var fritt fram att döda.... tom köpte jag en sele ifall nån av katterna skulle vilja komma ut i gräset.....
Resten av den dagen och helgen gick jag med flytt- och självmordstankar, höll på att få ett allvarligt sammanbrott.... Hela helgen blev förstörd, jag glodde ilsket på katterna som ställt till det och funderade på när jag skulle ringa veterinären.....när jag blir arg tänker jag inte klart....jag var riktigt otrevlig mot katterna i två dagar och de såg mycket olyckliga ut... man kan ju inte kela med katter som man ska ta livet av......
Men sen började jag prata med olika människor, för att få ur mig ilskan och sorgen (dels beroende på en skadad kanin), och blev nästan utskälld för att jag tog åt mig det där som tanten sagt. Inte fick jag avliva katterna, jag skulle bara strunta i henne...... Lätt att säga för dom som inte bor närmast granne med henne.... Säga åt henne att bygga nät över buren (vilket jag ju gjort) och glömma alltihop.... Nej, det kan jag inte......
Nämnas bör, att flera andra grannar har kaniner, och från dem har jag inte hört nåt. När jag påpekade att det kanske inte är bara våra katter som stryker runt kaninerna svarade en av döttrarna att de sett andra där oxå... Men det hörde hon nog inte. Om jag tog bort mina katter, skulle alla andra grannar få göra sig av med sina oxå...? Och alla skator och rovfåglar och rävar som kanske kommer, råttorna som vågar sig fram när inte mina katter är där.....
Jag säger inte att våra katter har rätt att skada grannens kaniner, men om man har bytesdjur som husdjur, har man inget intresse då av att skydda dom från angrepp med att skaffa ordentlig inhägnad...?
Kaninungen är nu avlivad och veterinärräkningen ligger på mitt telefonbord (var inte hemma när hon kom med den som tur var, nu var det helt plötsligt intressant att anta mitt erbjudande. ). Att betala den är väl det minsta jag kan göra, det säger jag inget om. När vår gammelkatt blev påkörd och fick avlivas hade killen som körde sagt att han kunde betala räkningen, men jag brydde mig inte om att skicka den till honom. Den gick på nästan tusen spänn, men man kan ju inte rå för att man kör på en gammal stendöv katt. Jag är väldigt lessen för att det inte gick att rädda kaninen. Det verkar nu som om någon sagt samma sak till henne som jag fått höra om den där buren, att det måste va tak över. Katterna går ute som vanligt och jag hoppas att det inte blir mer bråk, men jag vet inte om jag orkar prata med varken henne eller hennes barn igen....
Mina katter löper stor risk varje gång de är ute att bli påkörda eller skadade av andra djur, men det får jag stå ut med om jag vill att de ska ha ett lyckligt liv, det har de själva valt.

Tack för att jag fick skriva av mig....
Alla ni som hatar utekatter kan oxå få skriva av sig......

Ring och fråga en jurist. Det är det lättaste för att få larhet i vad du har för skyldig- och rättigheter. Förvisso lär det kosta en slant men det verkar ju vara lindrigt jämfört vad du upplever fått utstå.

Tråkigt med det som hänt. Kan dock tycka att det inte är så smart att tala om för sitt eget barn att ni var tvungna att avliva katterna för att grannarna inte kunde bygga en ordentligt bur. Sedan tycker jag att DU som vuxen kanske ska bete dig vuxet mot hennes barn för det är aldrig barns fel att vuxna tjafsar.

Historien är nog tragisk för alla parter. De som ändå lär få lida mest är barnen. Spring inte runt och fråga grannarna för du lär bara få höra olika "tyckeversioner" utan se till att få reda på vad lagen säger. Därefter kan du handla.

P.S Jag tycker personligen att katter ska vara ute om de så önskar.

på hur sätt var jag otrevlig mot hennes barn....?

Katter är ett gissel när man är trädgårdsfantast - och inte har katt själv - men alla grannar har runt omkring. Min trädgård används som toalett och fightingarena för katterna.. Ibland lånar jag en hund som får jaga katterna och då verkar de hålla sig borta ett tag. Vanligast är dock att det är jag som jagar katterna. På andra sidan vägen har jag dock en hundgranne.. Hunden är "instängd" med staket och håller sig där - men tyvärr så skäller den så fort den kommer ut.. skallen låter som att den är rädd.. den väcker oss på morgonen och skäller oss till sömns på kvällen. Med facit i hand är det faktiskt hunden som irriterar mer än katterna.. Jag resonerar dock att jag valt att bo i ett villasamhälle - då får man tåla lite.. är det inte katter, så är det hundar.. eller grannarnas gräsklippare.. eller tonåringar som racar med Eu-moppar.. tja.. om man orkar kan man leta efter mycket som irriterar.. MEN.. jag väljer att se glatt på livet.. och inte haka upp mig.. Hade jag haft kanin hade jag haft tak på buren.. inte för katternas skull ..utan snarare för rovdjur och rovfåglar..

Jag skrev inte att du var otrevlig. Bara att du inte skulle vara otrevlig. Det direkta lidandet har ju hennes barn fått uppleva i o m avlivandet av kaninungen.

Jag tycker givetvis att ett tak på en kaninbur är självklart En kanin seglar elegant över ganska höga staket om de så vill. Skulle man bygga höjd på staketet för att undvika rymningar så kan man lika gärna sätta tak, lättast så.

...och det var inte grannarna jag frågade....jag skrev ut och läste vad lagen säger om katthållning innan jag pratade med nån, det var därför jag tog på mig skulden för att jag inte höll ordning på katterna....
Vad jag är mest upprörd över är att hon i princip "serverade" kaninungarna för katterna, och sen klaga över att de tar för sig, nästan som hon ville ha en anledning till att jag skulle ta bort dom...... Jag har troligen ingen skyldighet att betala veterinärräkningen men jag lovade...
jag sa till min dotter exakt vad grannen sagt, varför skulle jag undanhålla henne det...? Och hur beter man sig vuxet, är det att gå till motattack och argumentera istället för att bli ledsen och gå därifrån. Sorry, men jag funkar inte så när mina pälsklingar hotas till livet....jag fick antagligen en chock.... det var inget tjafs mellan oss i barnens närvaro, jag visade ärlig och uppriktig medkänsla med dom, och försökte trösta dom. Men såklart gjorde jag fel med alltihop, skulle väl ha sagt att självklart tar jag bort katterna så ni kan ha era kaniner lösa på gräsmattan. Hade det varit en pitbullterrier (vilket jag aldrig skulle skaffa) så hade den varit död nu.

ok...jag tänker inte vara otrevlig mot dom, jag borde prata med dom och förklara hur ledsen jag är för kaninen.....men jag vet inte om jag orkar för då kommer säkert avlivningen av katterna på tal, det var så jag menade.... Har inte sett barnen sen jag fick reda på det...

.....och förmodligen är du fortfarande i någon slags chock antar jag.

ja.....man väntar sig kanske inte ett sånt bemötande när man försöker be om ursäkt och hjälpa till.......
Synd om barnen som äntligen fått skaffa husdjur efter så många år. Barn behöver växa upp med djur...... Vet själv när jag var liten och råttorna i lagårn bet ihjäl kycklingarna, det var hemskt.....! Eller när katten blev ihjälkörd på landsvägen...
Det här kanske var kanske deras första riktiga sorg över ett husdjurs död.
Råttan som tog kycklingarna slog jag ihjäl, men jag ångrade mig sen... Hoppas katterna får leva.....

Klart katterna får leva, skit i surgrannen, hon är bara elak för att hon känner sig skyldig som inte fixat en ordentlig bur åt kaninerna. Låt henne sitta med sin skuld både för avlivningen och för att va´orsak till att det vart som det vart, du är inte skyldig att betala henne nånting, såvida din katt inte hade hennes kanin i munnen och dom sett på när hon gnagde på örat. Det är sånt som händer om man bor för nära grannar, och alla parter vet med sig att man inte bara ska behöva leva med sina egna husdjur, man får grannarnas katter på besök, störs av skällande hundar och får ta del av både trevliga och otrevliga grannar. Tacka vet jag landet där man nästan inte ser till närmsta granne, inte en jäkel som behöver bli störd.

Av vuxna kan man förvänta sig vad som helst. Eller hur?

Hon hade säkert fullt upp med att trösta sina barn. Om du tog så illa vid dig så kanske det kan ge en hint om hur det har upplevts i hennes familj. Du får nog helt enkelt skaffa dig ork om du ska prata med hennes barn om hur ledsen du är. Du kanske ska ta och vänta ett tag så du själv är i någorlunda balans.

Jag har också igår lördag varit inne hos min granne och läst lite för dem om deras kattunge som jag har bilder på i albumet.
I en hel vecka har han legat på vår altan och sovit hela nätterna och eftersom vi har allergi i familjen så tollererar jag inte detta.
Svaret jag fick var att han vill ju inte vara inne, bara jamar och vill ut och väcker då vår pojke (ca 1 år) så vad ska vi göra?
Jag sa då att det kan jag ju inte göra något åt men på vår altan ska den inte sova i alla fall och håra ner stolsdynorna m.m.
Tycker ni kan gå och kolla om han finns där och sedan göra iordning en låda med någon slags dyna på er egen veranda och visa att han skall sova där då.
Vet inte om jag var hård men jag tycker även synd om kattungen som är ca 7-8 mån. nu. De ska inte vara ute hela dagarna och nätterna tycker jag om man inte bor på landet.

Jag har just diskuterat något liknande med min granne, nu sover mina katter inne så de var inte skyldiga denna gång... Om det varit en massa skator som skitit och tappat fjädrar på dina stolsdynor, som det för övrigt är helt fritt att ta med sig in eller lämna ute... skulle du ha vänt dig till luftfartsverket eller markägaren då och bett dem att ta reda på sina flygfän? Vem klagar man på när rådjuren ätit upp halva trädgården? Katter är ett frigående djur på samma sätt som de är som lagstiftningen är idag.

I slutändan så blir det ditt problem som lagstiftningen ser ut idag. Du får SKRÄMMA katten, spruta, hälla vatten, klappa i händerna, slamra med metallplåtar, spruta "kattväck", strö ut chilipeppar, skrika argt eller vad du nu föredrar. Vad som helst som INTE skadar katten.
Lokala och kommunala regler kan stiftas och antas i tätbebyggda områden eller bostadsrättsföreningar och så. Men i princip så gäller det prejudikat från kammarrätten som säger att: Kattägare äger EJ ansvar för skada eller besvär som katt orskakar vid utevistelse.
Den dag det prejudiceras annorstädes tar jag mina katter och emigrerar!!
Mvh
Fenja

Nu har jag inte läst allting - hinner inte nu. (men svara hinner jag )

Lite tankar bara:

Självklart blir De lika chockade och ledsna över sina kaniners öde, som du blir över dina katters öde.

Det är svårt att ha djur - när grannarnas djur kommer in på ens egen tomt och förstör allt. Detär svårt at tinte bli arg då också.

Utekatter kan man inte stänga in till innekatter, nej, instämmer. Inte heller ska man väl behöva avliva friska djur.

Det måste väl finnas andra lösningar, som INTE är att det är fritt fram för katterna att använda grannens tomt och husdjur som "fria leksaker", även om det är tillåtet i lagen?

Varför ska GRANNEN vara den som behöver FÖRSVARA sin egendom (och älskade husdjur) från ANDRAS älskade husdjur?

Kanske svårt att förstå för en del, man jag älskar katter också, men anser ÄNDÅ att det borde finnas något som heter "ägar-ansvar" även när det gäller katter.
Har svårt för att se att "ansvaret" ska ligga på ANDRA... för att "skydda sig".

Är det totalt omöjligt att inhägna tomten? Som man får göra om man har hundar, om man inte tar sina dagliga promenader med dem.
Ni kanske vill ha katter i framtiden också? Det kanske är en lösning som lättar även på sikt?

Eller omplacering av katterna, istället för avlivning. Kanske tills ni har funnit en lösning på hur ni kan ha katt, utan att grannarna behöver bli lidande av det?

Jag vet, jag har inget stöd av lagen i det här jag skriver. Tids nog kommer jag att få det, även om det kanske är många år kvar dit.
Tills vidare kan du ju strunta i "granntanten" - och låta det vara deras sak att inte kunna ha sina kaniner.


Jo, hur katter kommer åt kaniner genom nätet? Genom att kaninerna är för nära nätet! Jag har själv sett ordentligt katt-skadade kaniner, som vi fick avliva, p.g.a. katters vassa klor. Detär inte roligt det heller. en kanin kan vara lika älskad som en katt.

Ja, nu skrev jag långt. Det är ju ett ämne som berör mig.
Faktiskt så förstår jag, OCKSÅ, er sorg och vanmakt när det blir såhär,både er, och era grannars...

Hoppas ni alla finner någon bra lösning...

Mitt minne är kort men jag vet att jag här på forum har sett minst två medlemmar ha fina uterum för katter.. nätade och med tak.
Kanske något för dem som vet om att katterna "stör" grannar.

Är det verkligen riktigt att man inte ansvarar för vad ens katter ställer till med?

Mina katter har en rastgård i anslutning till ett uterum, som de går ut och in i
som de vill.
Ingen osämja med grannar och ingen oro över vad som händer med katter
som springer vind för våg.
Medellivslängden för en okastrerad utekatt är 2 år.

Jag anser att man ska få ha det som man vill på sin egen tomt.
Vill man ha kaninburar utan tak, ska man ha det, utan att riskera att grannens
katter skadar kaninerna.


Djurvän

Jag instämmer med Amaira. Mina egna katter är utekatter, men jag kollade med alla grannar först om de tyckte det var ok. Har även bett dem prata med mig om det uppstår problem. Eftersom det är mina katter så ska jag se till att de inte ställer till med problem för andra, så tycker jag oavsett vad lagen säger.

Skulle det uppstå problem och det inte går att lösa på annat sätt än att mina katter inte får springa lösa så skulle jag bygga en ännu större inhägnad än nattinhägnaden vi har.

Först och främst för katternas skull, men också för grannarnas skull. Jag är för rädd om mina katter för att låta dem springa lösa bland grannar som irriterar sig på dem.

Gertie: Jag vill bara förtydliga att det du hänvisar till gäller okastrerade utekatter dit även hemlösingar räknas... där är medellivslängden två år.

Alltså en stor skillnad mot utekatter som har ett hem, får mat och är omhändertagna.

Det bör väl va´bra mycket enklare och billigare för en kaninägare att inhängna kaninburen och sätta tak över än för kattägarna att inhängna ett helt område som tomten? Kaninerna har knappast bara katter som risk, skatorna är ett djävulstyg även emot katterna, dom tar gärna och demolerar en kanin om dom får chansen. Själv tycker jag att man visat största bristen själv genom att lämna en kaninunge i en "öppen" bur, det är kaninägaren som ligger till skuld själv här, ingen annan. Sen vad det gäller nerhårade stolsdynor, om man nu är så allergisk så har man väl sån självbevarelsedrift att man har vett nog att ta in dynorna när man går in själv Jag har aldrig dynorna ute om inte jag själv eller nån annan i familjen är det, men det är p.g.a. att det stryker omkring okastrerade hankatter som markerar allt dom kommer åt. Man får juh först och främst se till att man själv gjort det man kan för att inte irritera sig på andras djur, som att kaninägaren kunde satt tak på buren för att inte irritera sig på katterna som vill "leka" med kaninerna/bytet.

Tror jag skall riva staketet runt min tomt så hundarna får ströva som dom nomadhundar från Tibet dom egentligen är, och så får väl grannarna skylla sig själva att dom har kaninburar som inte är förankrade och höns som är frigående och får som man kan komma in i hagarna till och jaga......... eller??? är det nån skillnad???
Anki

Om du vill riva ditt staket är juh upp till dig själv om det är ditt eget, men lagen säger nog att du måste ha dina små vovvar inhängnat då. Så skillnad är det, enligt lagarna, och inte vill du väl riskera att det kommer nån stor ilsken hund och sliter ihjäl dina små och vackra vovvar?

Vi har mycket katter i vårt område sedan tidigare men aldrig har de sovit på våra dynor och varit på altanen.
Andra vilda djur kan man inte fostra men de du nämner har heller aldrig varit inne under vår takade altan. Rådjuren får man skydda sig mot eftersom de kan man inte heller fostra.
Jag tycker mest synd om katten som får vara ute dygnet runt. Varför skaffar man sig husdjur om de inte skall vara både inne och ute. Pysslas om m.m. i synnerhet om man bor i tätbebyggelse. På landet där de kan ströva över allt och ta skydd i någon ladugård eller lada då kan de får värme m.m. Skulle katten trivas hos sin familj tror jag den vore mer inomhus.

Du skriver att jag ska skrämma bort den. Är det min sak att gå upp klockan 24,00 och senare för att kontrollera grannens katt och skrämma den, nej du Fenja det tycker inte jag. På dagtid har vi gjort det men tyvärr så hjälper inte det på natten.
Man kan faktiskt fostra katter också om man är tillräckligt intresserad, kanske inte lika bra som med en hund men det går.
Grannen kunde ju skaffe en kattdörr så kan katten gå in och ut som det passar den. För när den nu vill komma in och eventuellt sova så sover grannen själv och hör inte jamandet och då lägger den sig hos oss för det är lite varmare och mjukare.
Har haft katt själv, den var innekatt och sedan tog vi långa promendader fast med koppel på.

Jag hoppas att det förslaget som ligger att katter jämnställs med hund när det gäller ansvar. Men det tar väl sin tid som alla andra lagar.

All heder till dig som tar ansvar för dina katter.

Om man skaffar husdjur tycker jag det ligger på ägarens ansvar att se till att skydda sitt eget djur det skall ingen granne göra.

Kaniner är väldigt rädda av sig även om andra djur bara kommer i närheten. Flera som har hoppat inuti burarna och brytit sin rygg eller ben p.g.a. att de blivit skrämda av olika andra djur oavsett om det varit tak eller inte. Men nog tycker jag att den grannen borde taka sin bur.

Varför "Djurvän" i signaturen. Det är vi väl alla i detta forumet tror jag.

Man kan ju faktiskt också köpa en catwatch till grannar som inte vill ha besök av katter. I bostadsrättsföreningen här har det köpts in ett gäng till de som tyckte att de hade problem med katter och det verkar faktiskt funka och de som har fått en kattvakt är nöjda med resultatet.



(tror kattvakterna köptes in via kommunen)


Angående kaninerna man bör ha tak på burarna, kaniner kan ju även hoppa högre än många tror, den kaninen vi hade förr hittade vi ett par gånger på skrivbordet och det var ju mer än 1m som kaninen behövde hoppa.

Blir otroligt störd på att grannen vägrar lägga nät/tak över kaninhagen. Har man smådjur ute och inte själv är där hela tiden och vaktar MÅSTE man faktiskt ha nåt sorts skydd över sina djur om man är rädd om dem..! Som du sa finns det ju faktiskt fler katter än era här i världen så bara för att ni tar in era försvinner inte "problemet" för kaninerna (dessutom kan ju fåglar, rävar etc ta dem också). Tycker på ett sätt att hon får skylla sig själv, speciellt i fortsättningen om hon inte gör nåt åt att säkra hagen!

Jag tycker det är otroligt att kattägare anses ha sån liten skyldighet att se efter sina djur. Däremot ska andra se efter vad deras grannars katter gör. Helt otroligt. Hägna in era tomter om katterna absolut måste vara ute. De har inget på andras tomter att göra. Jag kan absolut förstå om grannen blev arg på era katter som bet kaninen.

Man är inte särskilt rädd om sina katter om man låter dem springa vind för våg tycker jag. Då ska man inte klaga sen heller om katten blir påkörd och ligger och lider. Och ska ni absolut ha katterna lösa så se för bövelen till att kastrera dem innan.

Jag har en nära släkting som fick en heltäckningsmatta förstörd av en hankatt,
som gick in genom en öppen altandörr.
Hur kul är det när en katt markerar revir på en ny heltäckningsmatta?
Det var bara att riva ut hela mattan. Den lukten går inte att få bort.
Själv har jag nät för dörrarna som katterna inte får använda, men man kan
inte begära att en som inte har egen katt, skall näta in både dörrar och fönster.

Inga från Närke, jag kallar mig djurvän för att markera att jag gillar både
katter och kaniner, men jag anser inte att de som släpper sina djur vind för
våg är djurvänner.

Jag kan inte se hur det skulle göra det mindre riskfullt att ha sina katter ute om dom skulle va´kastrerade istället Okay att kastrera hankatter som markerar in sina revir så det stinker långan väg, men du tror väl inte att dom blir mycket mindre påkörda av bilar för att dom kastreras.

Anledningen till varför jag skrev att man skulle kastrera sina katter är för att det blir alldeles för många kattungar som ingen vill ha. Det hjälper inte direkt till att höja kattens status genom att hantera en katt som slit och släng vara. Inte konstigt att många katter hamnar i orätta händer när en katt i princip är gratis. Man ser ju sällan nån ge bort en hund. En katt borde ju kosta lika mycket som en hund för då skulle inte vem som helst köpa katten.

Sen tycker jag det är intressant att man aldrig ser siameser, perser eller liknande raskatter springande löst omkring. Vad kan det bero på?

Mina skogisar va´inte gratis, dom kostade 4500 för den yngre och 3000 för den äldre (för 15 år sen) dom vill och får va´ute, utom på natten. Att diskutera katternas status när diskussionen egentligen handlade om att nån fått sin kanin skadad av katter (vems katter ä'r osäkert) är väl ändå att kringgå problemet. Mina katters status är älskade familjemedlemmar , vilken status tror du kaninen hade som vart skadad för att ägaren inte såg till att den va´skyddad?

Tror säkert att kaninen även där var en älskad familjemedlem, varjefall för barnen, men att ägarna inte riktigt hade koll på läget. Finns väl vuxna som verkligen har noll koll på läget gällande både sina barn och djur. Detta behöver ju inte innebära att de inte är älskade.

Det tror jag handlar om att människor som köper såna katter litar på att dom får ett domesticerat djur som inte har samma frihetsbehov som en riktig katt!
Och kanske är dom så sönderavlade så dom nöjer sej med en tillvaro som keldjur!
En riktig katt ska få möjlighet att leva sitt eget liv...med dom risker det innebär...men samtidigt alltid veta att det finns en trygg plats att återvända till!!!

Ja isåfall tycker jag vi släpper hundarna lös med för de vill väl också springa fritt.

Själv läste jag bara ursprungsinlägget och sedan skummade jag resten men jag blir lite ställd, vet inte författaren att man som djurägare har ett strikt ansvar för allt som djuret gör.
Om vi vänder på allt och min hund kommer in på din tomt och skadar din katt så illa att den måste avlivas, tycker du då att jag och min monsterhund är så trevliga ? knappast.

Eller om vi använder oss av de djur som saken rör sig om, att grannens kaniner kommer in och äter upp dina dyra fina tulpaner, visst blir du sur då, eller ?

När jag läste din text såg jag att du försökte skriva det så att vi skulle ta ditt parti men du skrev ju själv du var medveten om att den döda kaninens "små hussar/mattar" längtat efter att få ett husdjur, inser du inte vilken hemsk upplevelse det var för dem att dina katter tog död på deras husdjur ?

ingrid som nog tycker att även kattägare bör tänka på sitt strikta ansvar som djurägare

Håller med dig Ingrid.

Ja..det tycker jag faktiskt...låt hundarna springa fritt!!!
Såg ett underbart program på tv för några är sen..Hundarna i Christiania..det handlade just om hundar som hade ett tryggt hem .....men som tiiläts springa fritt och leva sitt eget sociala liv!

Ja fria hundar är glada hundar.

Men skulle definitivt inte glädja alla. Jag skulle bli milt talat skitförbannad på hundägare som låter sina hundar springa vid för våg. Finns för många puckade hundägare som håller på med det redan nu. Det tycker "lilla Fido som är så snäll bara måååste få springa fritt".

Vi menade ju bara att varför ska katter få springa fritt när hundar inte får det. Det är ju orättvist mot hundens natur. Om det nu är så naturligt för katter att springa fritt. Ska man se till djurens natur så borde vi väl inte ha husdjur överhuvudtaget utan alla djur borde få vara vilda och röra sig precis som de vill. Varför ska just katter prioriteras?

Jag måste säga att det var lite dålig fart i denna fråga om man jämför med detta.
http://www.familjeliv.se/Forum-5-82/m4116912.html

http://www.familjeliv.se/Forum-5-82/m4928576.html

Ursäkta, men själv lär jag mig att sitta på händerna. Hade den här frågan tagits upp i småpratsavdelningarna så kanske jag lättat på arslet lite mer, men att ha en långdragen diskussion i djur och natur ligger inte i mitt intresse

För att återgå till rubrik på tråden.
Inte tror jag att det öht finns några katthatare.. varför skulle de?
Däremot så förstår jag så väl irritationen hos de "drabbade"... det är inte kul att ha kattpiss på mattor och dynor och varför ska "oskyldiga" ta till diverse knep för att slippa ovälkomna besök? plocka in dynor mm. mm.

Jag har haft katt... har numera hund...jag skulle aldrig ha tillåtit vare sig katt el hund att "störa" grannar.

Man får vara tacksam att det är lagstiftningen och inte "jag tycker..." som gäller i denna fråga! Jag hoppas att lagstiftarna fortsätter att ha vettet i behåll.
Mvh
Fenja

Jag har haft två kaniner i utebur och alltid lagt nät över. Inte med tanke på omkringströvande katter utan som skydd mot skator, kråkor och andra större rovfåglar som vi har i omgivningen. Det är väl inget krångligt att lägga över ett nät!! Nej den här grannen mådde tydligen så dåligt över att hon inte skyddat barnens kanin så hon måste avlasta sitt samvete genom att hitta en syndabock och det låg väl närmast till hands att skylla på dina katter. Utan att ha bevis!!

Jag hade katt samtidigt med en av kaninerna och dom var faktiskt bästa polare! Nu har jag bara två katter och snälla grannar som tycker det är roligt när katterna kommer och hälsar på.

Jag tycker inte att du skall betala veterinärräkningen, men om du tycker att det känns bättre, så betala bara halva med motiveringen att hon borde ha skyddat kaninen bättre - det finns faktiskt andra faror än dina katter! Här i södra förorterna (Stockholm) har utekatter råkat ut för sadistiska människor och hur gör man med såna - sätter på dom sele eller ger dom uteförbud eller avlivar dom - människorna alltså?

/Gunvor

är det inte alltid så?
det är väl den som är rädd om sakerna som får skydda dom?
oavsett om det är katter, hundar, rovdjur eller mäniskor det gäller
vi har lås på våra dörrar och försöker skydda oss mot olika angrepp, det är billarm och diverse attriraljer som skydd mot olika angrepp, trots att man själv är "oskyldig". så varför den som är "oskyldig" inte har ett ägaransvar för sina saker, är för mej en gåta.
tycker väl att kattägare har ett ägaransvar, men det är väl inte så säkert att det är saisais katt som bitit kaninen.
sen som kattägare till innekatter så minskar jag risken för mina katter att råka illa ut, genom att ha dom inne, men det betyder inte att alla ska låsa in sin katt.
och...är det så jättejobbigt att ta in sina dynor på kvällen istället för att det blir bråk?

sen håller jag med om att kattpiss är en plåga, men man kan faktist minska risken själv lite också,

Väldigt så många kattvänliga människor det var här då. Om grannens hund hade dödat kaninerna så hade det väl blivit ett j*la liv här inne. Jag tycker det är helt idiotiskt att man inte ska kunna få ha sina saker ute bara för att folk inte kan se efter sina husdjur. Man kan faktiskt gå ut och rasta sina katter lika väl som man kan rasta hundar. Är den inte van vid nåt annat så lär den knappast lida. Man hör ju aldrig nån säga att det är synd om hundarna som måste gå i koppel.

Jag hoppas verkligen det blir lag på att koppla katter med.

Vi har fiskar i en damm och en katt har fiskat upp två fiskar. Ska vi lägga lock på dammen då med?

För att återgå till rubrik på tråden.
Inte tror jag att det öht finns några katthatare.. varför skulle de?
Däremot så förstår jag så väl irritationen hos de "drabbade"... det är inte kul att ha kattpiss på mattor och dynor och varför ska "oskyldiga" ta till diverse knep för att slippa ovälkomna besök? plocka in dynor mm. mm.

Jag har haft katt... har numera hund...jag skulle aldrig ha tillåtit vare sig katt el hund att "störa" grannar.
skrev jag.
Nej jag har inte haft någon åsikt ang Saiais katt men rent allmänt tyckte jag så eftersom det är den uppfattningen jag fått av flera olika trådar om just lösspringande katter. Detta för att slippa osämja.
Vi har inga dynor ute och inte heller problem med grannarnas katter

Då har du inte pratat med min hyresvärd! Fast nu på sistone har hennes hund faktiskt mest varit inomhus, åtminstone när jag har varit hemma. Annat var det i somras...

Olle

hej!

Jag har själv varit med och starta en tråd om detta fast på ett annat forum och jag står fast vid att kattägaren har ansvar med. Jag förstår inte varför man ska skaffa ett djur inte ta på sig det ansvaret som djuret kräver.

Svårare än så är det faktiskt inte. Oavsett djur så har man "köpt" ansvar när man köpte den "gulliga lilla valpen/katten/kaninen." Och jag hoppas verkligen att lagen blir så att man får ta ansvar för sin katt med. Det hade kanske gjort att folk tänker sig för innan de köper katt med.

Jag kan bara se det så här. Nu bor jag inte i villa men om jag hade gjort det och grannen hade haft katt som ränner i min trädgård så vet jag inte om jag skulle tycka att det var MITT fel om något hände den i min trädgård. Min hund avskyr katter och hade inte tvekat att jaga runt katten ett bra tag. Och jag förstår inte varför jag som ICKE kattägare ska behöva TA ansvar för grannars djur. Jag gör inte det med andra hundar m.m.. Varför ska jag behöva göra det med katten. Just precis som JAG tar ansvar för min hund. Och jag skulle ta ansvar för om hon hade gjort något liknade. Vilket innebär att jag håller henne borta ifrån att jaga katter utanför våran trädgård och så.

Jag hade slängt ut katten ifrån min trädgård utan tvekan, skrämt m.m.
Jag tål inte katter och vill inte ha dem hos mig så då får kattägaren tåla det om de inte kan hålla katten borta efter att jag har pratat med dem en gång.


Sen tycker jag som många andra att kaninägaren borde ha satt upp skydd. Men det gör inte ens förslust mindre värd eller liknade.
Detta är inte riktat mot trådskaparen som jag tyckte skötte sig bra.

Ändrat.