Tack, ni är rara!
Jag funderade idag på min pappa som blev jättegammal, 96 år, och som var så lycklig över att han fick uppleva glasnosten och att Berlinmuren föll.
Alla problem skulle lösa sig efter det, trodde han.
Lyckligtvis blev han senil innan allt annat började välla fram - terrorism, miljöproblem, aids och alla nya mystiska sjukdomar.
Vi är nog lite för stöddiga, vi människor, för den skira tråd som allt hänger på!
Mulle
PS. Förlåt ämnesutvikelsen i den här avdelningen!