Förstföderska Alternativ

[netaave]

Har en kompis som är 43 som hade bestämt sig för att inte skaffa barn. Nu ville hennes sambo så gärna ha barn så hon har fallit till föga och dom "försöker nu i 110" (sambons uttryck)

Jag fick barn nr 3 själv när jag var över 40 men för henne är det första gången och jag tänkte höra om det finns erfarenheter av detta på forumet, jag inbillar mig att det kan vara svårare då.

[*Felix matte*]

Men varför är du emot provtagning Agneta?
Är det inte bra att kunna förbereda sig och ställa in sig mentalt om det skulle vara "något fel"?

Så länge man inte gör det för att kunna ta bort det om det är "fel", tycker jag det är helt ok, om man är medveten om risken vid provtagningen.

Själv skulle jag aldrig klara att abortera tror jag, det finns inte i min tankevärld. Har jobbat med gravt skadade barn som haft en bra livskvalitet trots allt, utifrån deras förutsättningar.
Har också lett föräldragrupper till gravt hjärnskadade barns förädrar, och aldrig någonsin har jag hört någon säga, "Om jag vetat skulle jag gjort abort" det inkluderar också mig själv.

Varför?... Jo jag tror att det är för att jag tror att varje barn är en Guds gåva och att vi människor inte har rätt att sålla bort dem med ev "defekter"
För min del behövdes ingen förberedelse och .. visst har jag också handikappade i min närmsta krets.. är ju numera själv en av dem.. tänka sig att man kan hamna där efter mer än femti år... Tror visst att om jag idag vore ett foster så skulle man nog sålla bort mig som varandes ett "sjukt foster"