Förstföderska Alternativ

[netaave]

Har en kompis som är 43 som hade bestämt sig för att inte skaffa barn. Nu ville hennes sambo så gärna ha barn så hon har fallit till föga och dom "försöker nu i 110" (sambons uttryck)

Jag fick barn nr 3 själv när jag var över 40 men för henne är det första gången och jag tänkte höra om det finns erfarenheter av detta på forumet, jag inbillar mig att det kan vara svårare då.

[vilda-tomten]

fruberglund:
Ja, det är sant att fertiliteten (hos kvinnor) sjunker redan vid trettio. Toppen når de flesta någonstans mellan 20 och 25 år. Då blir det lite lätt absurt när man går in på föräldrafora och ser att gravida ser sig som "unga" när de ska bli 25 år.

Var och en har ju sina egna, personliga, skäl till varför de försöker "skaffa" barn vid en viss tidpunkt i livet och det är ju vars och ens ensak. Jag kan ändå tycka att det är lite sorgligt att attityder i samhället på något sätt tvingar fram ett allt senare barnafödande. Vi ska vara välutbildade och vi ska ha fått fart på karriären innan vi skaffar barn, det är inte bara enskilda kvinnors syn på saken utan det är så det är uppbyggt med högskoleutbildning som krav på de flesta jobb idag.

Ännu sorgligare är det att det (fortfarande) många gånger inte spelar någon roll hur bra på väg man är i karriären när man väl får barn, då förutsätts det att det inte finns någon ansvarstagande pappa utan man sätts åt sidan eller "försvinner" i någon omorganisation. En småbarnsmamma med en massa potentiell VAB (=vård av barn) är inte alltid så jättepopulärt på arbetsmarknaden.

Jag tycker det är jättebra att fosterdiagnostiken finns men för min personliga del (ang. det jag skrev tidigare) så är en del i det hela just det att fvp (fostervattenprov) inte är riskfritt. Vid 35 år ungefär är "risken" för kromosomavvikelser lika stor som risken att få missfall - innan dess är risken för missfall pga fvp större jämfört med "risken" för kromosomavvikelser. Det är en av anledningarna till att man inte erbjuds det tidigare. Sedan måste man ju vara på det klara med att det kan visa avvikelser och hur gör man då?

Har man väl lyckats bli gravid och fått behålla graviditeten tiden ut (så länge som behövs åtminstone) så tror jag att en 40-45 åring kan vara en lika bra förälder som en 20- eller 30-åring. På sätt och vis tror jag det är en fördel för den åldersgruppen att barnafödandet går uppåt i åldrarna - det blir inte samma sociala trauma som det kanske blev för bara 15 år sedan därför att man kan hitta andra nyblivna föräldrar i samma ålder.