Alla ni som inte är rädda, ni anar inte hur lyckligt lottade ni är. Varenda gång jag går till tandhygienisten måste jag se till att vara utsövd och ha med mig maken, annars orkar jag inte. Jag darrar som en nyskrämd valp, ofrivilligt. Det känns som om någon drar åt ett järnband runt lungorna. Pulsen rusar okontrollerbart och svetten sprutar ur porerna som om jag vore den senaste modellen av Bosch sprinklersystem för små trädgårdar.
Det är fasansfullt helt enkelt. Efteråt, en halvtimma trekvart senare är jag så mentalt slut att jag nästan gråter. Det tar nästan ett helt dygn innan jag är i sådan kondition att jag orkar göra något igen efter en sådan pärs.
Det är något folktandvården blivit mycket bättre på (ta hand om tandvårdsrädda) de senaste åren. Eller om det bara är henne jag går till som blivit bättre?
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
|