|
Tror att programmet hjälper de föräldrar idag som har det svårt, genom att visa hur man bär sig åt när man ska uppfostra barn. Min far har en butik och dagligen får han påhälsning av "sjövilda" ungar som släcker lamporna i taget pringer in på det privata kontoret, springer ut och in genom ytterdörren 20 gånger. När han i gåt röt till och frågade varför föräldrarna inte höll ordning på dem fick han svaret "jaaa du, vi har varit på macdonalds och de har såååå mycket energi" Det om nåt säger väl lite om varför det skulle vara VÄLDIGT nyttigt vissa s.k. föräldrar att få något hum om hur man inför regler och sätter gränser. Idag verkar det som om många bara struntar i hur barnen uppför sig. Något som jag också reagerar på är hur många barn helt har glömt hur man pratar, uten det är skrik på högsta volym som gäller om man ska kommunicera med omvärden. Ett exempel var en dag i somras när jag satt på altanen och fyra av grannens ungar lekte i sandlådan... trots att de satt på ca 1 meters avstånd från varandraskrev de som om det gällde livet
"ge mig den bilen"
"jag vill ha spaden"
"titta vad DU gjorde"
"wroom wroom"
de är ca 7 år gamla. Det fina med kråksången är att två av barnens mammor satt på ca 10 meters avstånd och fikade och pratade (hur nu det var möjligt)... Jag satt på ca 25 meters avstånd och trodde jag skulle bli tokig på det gapande. Självklart ska barn får stoja och leka men det måste ju finnas gränser. Och tänker barnen sig inte för måste ju föräldrarna finnas där att tala dem till rätta. Jag hade som förälder aldrig accepterat att man skriker på det viset. Risken är att barnen får för sig att det är "okej" och fortsätter med det i skolan. Eller kanske föräldrarna själva är så gapiga så de bryr sig inte, för dem är det normalt beteende.
Jag har ofta påhälsning av min guddotter och när hon var 7-8 så hände det att hon höjde tonen när vi satt och pratade, och då sa jag till henne "jenny jag sitter på två dm avstånd, du kan prata med mig, du behöver inte skrika"... Oftast sa hon "ojsan" och så var det bra med det. Ibland fick jag "påminna" henne både tre och fyra gånger på en kväll men bara man är konsekvent så är det inga problem. Anledningen till hennes ljudvolym tror jag är att hemma hos henne (de är 5 i familjen) är det väldigt hög ljudnivå, och föräldrana säger inte till. Det skriks väldigt mycket. Och det beteendet tog hon med hem till mig. Nu är hon 9 och har lärt sig att prata med normal ljudnivå, även där hemma.
Summa summarum, jag är inget stort fan av supernannys men för vissa föräldrar kan det nog vara nyttigt. Önskar dock man kunde avdramatisera hela programmet samt inte låta det vara så förutsägbart hela tiden.
MVH
Henrik - som tror på tydlighet och tydliga regler.
|
Supernanny, .. Näää!
08-11-2005, 21:29
