Du har redan fått många bra förslag. Som vårdträd, hyllning eller minne av personer brukar jag också ha trädens maximala ålder i åtanke. Visserligen görs våra bostadsområden om en hel del och många minnesträd ryker med nya tomtägare, men en del kan ju stå kvar.
Av de bra träd Birger nämner har Himalayabjörken en livslängd som liknar människans, dvs det finns risk för att det självdör när sonen blir äldre. Inte så bra symbolik kanske, även om jag håller med om att det är ett mycket vackert och uppseendeväckande träd. Dessutom påminner det om ett barn, barken är len som sammet med vita nyanser.
När jag skriver detta kommer jag att tänka på förra veckan när jag gjorde en inventering och rådgivning i en trädgård som hade ett vuxet exemplar av just denna björk. Man kan inte låta bli att ta på stammen, det är som om den är varm som en hud. Samtidigt vill man inte vara smutsig om hnderna, den är så vit. Många älskar detta träd, dels för att det är ett igenkännbart släkte, björk, dessutom är den lägre än vårt- och glasbjörken och bladverket släpper igenom ljus. På hösten blir den så guldgul som bara björkar blir.
Hrm... Om man lite då och då planterar ett träd för sin son behöver det ju inte bli så dramatiskt när han som 65-åring ser ett av dem duka under.
Den blir lite bredare än en vanlig björk, med kraftigare sammar på lite lägre nivå. Tål inte stötar på stammen något vidare, men bör ställa den där den slipper cyklar, bilar mm och inte dunka gräsklipparen i den.